Den här sommaren har varit rätt udda.
Jag har jobbat mycket och inte riktigt hunnit varva ner ordentligt efter skolan.
Det här leder till att jag börjat fundera och grubbla på saker som, egentligen inte alls, borde vara något att grubbla på.
Case 1 – Ny-gamla vänner
Jag har under sommaren träffar en del personer som jag känner sedan högstadie-och yrkesskoletiden.
Ett par av dessa individer är sådana som jag finner så otroligt inspirerande och starka. Jag skulle så gärna slå mig ner me dem på något kafé och bara diskutera allt möjligt.
Det känns dock inte riktigt som att det är socialt acceptabelt att be någon ta en tekopp med mig sådär plötsligt efter 7 år.
Hur skulle du reagera i sagda senario? 🙂
Case 2 – Facebook Ångest
Jag känner en sån fruktansvärd stress över det faktum att vi bara varit hemma hela sommaren.
Instagram och Facebook fylls till bredden av flygplansvinge bilder och “fot mot horisont” bilder.
Bilder på människor som klättrar i berg och handlar ofantliga mängder värmeljus på IKEA.
Vad ska jag berätta om i höst? Njuter jag tillräckligt av sommaren?
Case 3 – 23-års kris
I slutet av maj satte, vad jag enbart kan kalla, min 23 års kris igång.
Jag fick total panik över det faktum att jag:
Bor på Hyra.
Kör med en rostig, tämligen solblekt bil.
Ännu studerar.
Inte vet om jag faktist vill jobba med det jag studerar.
Inte sparar 10% av min inkomst. Det ska man tydligen göra nu när man är “vuxen”.
Nää-ääh. Jag VILL INTE bli äldre nu. Så jäkla mycket att börja tänka på.
…och nu är vi här.
Ni sitter och väntar på att jag, en 23-åring med noll livserfarenhet, ska berätta hur jag på något magiskt vänster lyckades få bukt på ALLA hjärnspöken.
Ni lär bli tämligen besvikna.
Jag fick sån ångest att jag sket i allt och satte papiljotter i håret.
Till näst ska jag väll söka fram min trogna tjänare Fazers Blå och gömma mig under täcket, medan jag och Mio begrundar livets verkliga mening.
-I