Jag har ju, som bekant, en princip här i hörnan.
Det är ingen “putsad” version av mig själv eller livet överlag.
Jag har ju liksom fått nog av alla polerade fasader vi ser överallt dessa dagar.
Det är ju, precis som vi alla vet, en del motvind i livet också.
De senaste veckorna har det nog i ärlighetens namn varit lite väl mycket av just den sorten.
Veckans motvindsrubriker lyder alltså:
Huslåns-besvikelser och prickigt barn.
Huslån ja…
I skrivande stund hyr vi en 60 kvadrats lägenhet av kommunen. Lägenheten är fin, rätt ny renoverad. Lite trångt om saligheten är det ibland men för det mesta räcker den, rent storleksmässigt, gott och väl åt oss tre, men den är ju inte vår. Dessutom är jag inte så förtjust i området och känner mig stundvis väldigt isolerad.
Det här med eget hem, det känns ju som att det är nästa steg i livet.
Eftersom jag är en människa som gärna vill ha all information om… allt, beslöt vi oss därför för att prata snällt med banken innan vi fortsatte drömma.
Det gick dock inte helt som på Strömsö och vi får, om än något motvilligt, bara konstatera att vi behöver spara mera pengar.
Det här är en sån sak som lagt sig lite som en dimma över humöret. Jag vill ju att Lillon ska få ha ett eget rum där hon kan stöka på med sina leksaker i fred. Det är kanske inte riktig aktuellt ännu på ett år eller två, men bara den där vissheten om att det nog kommer dröja längre än så innan vi har ett “eget” hem, har dragit ner humöret en del.
Och även om jag helst skulle ha gjort som Áile…
…räckt ut tungan, kollat i kors och även gärna stampat lite lätt i golvet för att visa mitt missnöje åt vår snälla banktant, är det ju inte hennes fel.
Någon större katastrof är det ju självklart inte, och vi har efter en del funderande beslutat oss för att försöka hitta en 3-rummare lite mera centralt att hyra istället.
Som rubrik två lyder har mitt barn intagit en något mera prickig form denna vecka.
Áile har, enda sedan födseln, haft det lite jobbigt med huden. Torr och eländig har den varit. Under veckan som gått har dock utslagen blivit avsevärt värre och jag sökte råd på en av “mamma-grupperna” jag är med i på Facebook.
Efter att ha fått en stor hop med goda råd, och en sväng till jouren, har det nu konstaterats att hon högst antagligen lider av mjölkproteins allergi.
Inte riktig det jag hade hoppats förstås men precis som huslåns historien är det ju ingen större katastrof 🙂
Jamen sådär, då har vi klarat av de där lite mindre trevliga grejerna livet bjuder på också. Jag tror det kan vara nyttigt att göra det ibland också 🙂
Jag hoppas den nya veckan bjuder på mer medvind än motvind för er, och att ni kanske slänger upp en “meltdown” bild av barnen eller varför inte en snapshot av det stökiga vardagsrummet, istället för den där perfekta och välkomponerade bilden av eftermiddagskaffet.
#hildursverklighet kan ni använda, om andan faller på, så samlar vi dem så att vi gemensamt kan sitta och skratt-gråta åt livet 🙂
He ir en lycko ti deil mee se 😉
-I
Jag anar ett visst färgtema… Älskar pasteller till våren och sommaren!
hildurshorna.wordpress.com 