Om veckans motvind.

Jag har ju, som bekant, en princip här i hörnan.

Det är ingen “putsad” version av mig själv eller livet överlag.
Jag har ju liksom fått nog av alla polerade fasader vi ser överallt dessa dagar.

Det är ju, precis som vi alla vet, en del motvind i livet också.

De senaste veckorna har det nog i ärlighetens namn varit lite väl mycket av just den sorten. 


Veckans motvindsrubriker lyder alltså:

Huslåns-besvikelser och prickigt barn.

Huslån ja…
I skrivande stund hyr vi en 60 kvadrats lägenhet av kommunen. Lägenheten är fin, rätt ny renoverad. Lite trångt om saligheten är det ibland men för det mesta räcker den, rent storleksmässigt, gott och väl åt oss tre, men den är ju inte vår. Dessutom är jag inte så förtjust i området och känner mig stundvis väldigt isolerad.

Det här med eget hem, det känns ju som att det är nästa steg i livet.
Eftersom jag är en människa som gärna vill ha all information om… allt, beslöt vi oss därför för att prata snällt med banken innan vi fortsatte drömma.

Det gick dock inte helt som på Strömsö och vi får, om än något motvilligt, bara konstatera att vi behöver spara mera pengar.

Det här är en sån sak som lagt sig lite som en dimma över humöret. Jag vill ju att Lillon ska få ha ett eget rum där hon kan stöka på med sina leksaker i fred.  Det är kanske inte riktig aktuellt ännu på ett år eller två, men bara den där vissheten om att det nog kommer dröja längre än så innan vi har ett “eget” hem, har dragit ner humöret en del.

Och även om jag helst skulle ha gjort som Áile…

IMG-20190329-WA0005.jpeg
…räckt ut tungan, kollat i kors och även gärna stampat lite lätt i golvet för att visa mitt missnöje åt vår snälla banktant, är det ju inte hennes fel.

Någon större katastrof är det ju självklart inte, och vi har efter en del funderande beslutat oss för att försöka hitta en 3-rummare lite mera centralt att hyra istället.


Som rubrik två lyder har mitt barn intagit en något mera prickig form denna vecka.

Áile har, enda sedan födseln, haft det lite jobbigt med huden. Torr och eländig har den varit. Under veckan som gått har dock utslagen blivit avsevärt värre och jag sökte råd på en av “mamma-grupperna” jag är med i på Facebook.

Skärmavbild 2019-03-30 kl. 15.53.43.png

Efter att ha fått en stor hop med goda råd, och en sväng till jouren, har det nu konstaterats att hon högst antagligen lider av mjölkproteins allergi.

Inte riktig det jag hade hoppats förstås men precis som huslåns historien är det ju ingen större katastrof 🙂


Jamen sådär, då har vi klarat av de där lite mindre trevliga grejerna livet bjuder på också. Jag tror det kan vara nyttigt att göra det ibland också 🙂

Jag hoppas den nya veckan bjuder på mer medvind än motvind för er, och att ni kanske slänger upp en “meltdown” bild av barnen eller varför inte en snapshot av det stökiga vardagsrummet, istället för den där perfekta och välkomponerade bilden av eftermiddagskaffet.
#hildursverklighet kan ni använda, om andan faller på, så samlar vi dem så att vi gemensamt kan sitta och skratt-gråta åt livet 🙂
He ir en lycko ti deil mee se 😉

-I

 

 

Advertisements

Om vårtecken och loppisfynd.

Jag tror bestämt det är vår på intågande.

Solen lyser, svanar skränar och asfalten har smultit fram.
I vanliga fall skulle jag inte bli alldeles för övertygad. Dessa tecken har ju en tendens att bara vagga in en i någon form av falsk säkerhet, men de senaste dagarna har det absolut säkraste av vårtecken smugit fram.

Jag nyser.
Konstant.

Inte nog med det en väldigt distinktiv snuva har även hittat mig.

Det är pollensäsong.

3ddc7cfbd625707373c2dd7fecafc066.jpg
bild källa

I vanliga fall skulle jag inte precis hoppa jämfota av glädje, jag är nämligen en sån där hemsk människa som älskar vintern, men efter denna evighets vinter måste jag erkänna att jag längtat lite.


I övrigt har det blivit en del loppis-rundor den senaste tiden.

Lillon har knappt haft något som passat och eftersom barn i denna ålder inte precis sliter sina kläder tycker jag det går absolut lika bra att handla kläder second-hand. Dessutom blir det ju oftast billigare, och då kan man ju passa på att handla lite mera 😉

img_20190330_141629.jpgJag anar ett visst färgtema… Älskar pasteller till våren och sommaren!
Är även väldans svag för Kappahls Newbie kollektion så om någon har diverse plagg i storlek 62 som bara ligger och samlar damm kan ni ju höra av er 😉


 

Jag har även, i sviterna av veckans motvindar (mer om det i ett annat inlägg), själv plockat ihop och gjort mig av med en del grejer samt fördjupat mig i Marie Kondos underbara städvärld. på kvällarna har jag försökt färdigställa mitt evighets-stickprojekt.

Needless to say är våra skåp lite sådär äckligt i ordning (men det lär nog snart ge med sig) och Áiles KlompeLompe vingejakke snart klar.

Så vi fortsätter och hoppas att helgen bjuder på ännu mera sol, ett par allergitabletter och mer medvind än motvind 🙂

-I

Om krympta princessbyxor och grillsäsongs-start.

God måndag!

Hoppas ni haft en bra helg 🙂

Här i huset har hjärnspöken röjt runt rejält, det blir så ibland.

Om man bortser från dem har vi ändå haft en bra helg.


När min hjärna inte riktig vill sammarbeta finns det ett par saker som hjälper VARJE gång. Det första är att sträck-kolla x-antal avsnitt Bones, det andra att städa.

Dessa dagar är det förstnämnda inte alltid så lätt. Lillon gillar liksom inte Bones lika mycket som undertecknad. Harmt, men det ska vi nog kunna åtgärder lite längre fram 😉 Därför fick det bli allternativ två denna gång.

 Jag ÄLSKAR att städa. Jag finner det mera njutbart att strosa bland städtillbehör en fredag än att bege mig ut på krogen.

Iallafall… Jag drog alltså igång med ett ordentligt städ-talko här hemma. Alla familjemedlemmar var inte lika taggade på den valda terapiformen.  Men det är sådant man får ta.

img-20190310-wa0001.jpeg

Någon gång mellan att ha flängt runt som en galning med dammsugaren och matat barnet slängde jag i en tvättmaskin av bara farten, utan större eftertänksamhet.

STORT misstag.

(liten disclaimer. Städning fungerar, i allmänhet, YPPERLIGT som terapiform så länge man inte har fullt så mycket hjärnspöken som undertecknad hade. Då blir man lätt lite yrig och saker som denna händer mycket lätt.)

Jag tömde alltså ur all ren tvätt ur tvättmaskinen och ser till min stora fasa detta

nor

Jag har alltså tvättat Áiles “lillans princess byxor” med resten av hennes smutskläder. Det ska nämnas att detta hjärnspöks-vrak grät inte bara en eller två tårar när jag gjorde denna upptäckt.

Någon gång efter den hemska upptäckten hörde jag Herr B mumla något om “grill” och “entrecote”. Så fort dörren slog i lås bakom honom inser jag att han nog var på väg till mina föräldrars för att hämta vår födelsedagspresent.

45 minuter senare ser jag detta på terassen:

IMG_20190310_133307.jpg

Så jag kan härmed, med måttlig förtjusning över den något tidiga starten, meddela att det Boberska hushållet påbörjat grillsäsongen.

“Grillsäsongen stundar mellan min och din födelsedag”  sa Herr B genom röken…
Bara 10 månader och 26 dagar kvar då med andra ord.

Vi hade en riktig trevlig stund ute på terassen, hela familjen. Vissa lite coolare än andra 😉

IMG_20190310_132738.jpg

Hjärnspökena är kvar, om än lite mindre högljudda, men när jag sitter här i vardagsrummet och hör hur Lillon och Mannen ligger i sovrummet och pratar och skrattar tillsammans känns det genast snäppet bättre.
Imorgon är en ny dag.
Nya tag då!

-I

Om vardagar och sorgliga varelser på gym.

Det ekar tomt här, försöker få till någon form av rutin med skrivandet igen. Det kommer bli bättre. Lovar.

Glad “feitistiisda” på er!

Här i huset har dagen börjat… sent och med en mor i chocktillstånd.

Barnet har nämligen sovit HELA natten.
Somnade 21:00 och vaknade 06:00 för frukost, hamnade i någon form av matkoma och somnade om till 09:30

Bild 05-03-2019 kl. 11.05 #2.jpg

Vi var ungefär lika chockade båda två.

Förutom att ha haft löjligt roligt med min webkamera den senaste tiden har det även skett någon form av mirakel.

Precis som jag skrev för ett par år sedan har det här med träning aldrig varit min favorit sysselsättning så att säga.

Men efter att ha spenderat 7 månader i vågrätt läge förra året har jag konstaterat att den något svaga konditionen som fanns där numera är icke existerande.
Jag tror jag har ärvt min gym-inställning av min mor, för hon har då aldrig heller hoppat jämfota när någon nämnt denna institution.

MEN SE!

Mor min har antingen fått någon form av ålderskris (puss, älskar dig mamma ❤) eller så har hon bara fått för sig att gym är roligt.
Hon berättade nämligen, otroligt glad i hågen, om att hon skaffat gymkort och AKTIVT ANVÄNDER DET en gång i veckan.
Så när mor min frågade om jag och syster C ville hänga på en eftermiddag kunde vi ju inte säga nej. Man har väll någon form av värdighet ändå 😉

Vi släpade alltså våra as-svaga, socialfobis-fyllda lekamen till byns gym.
Efter att vi suttit i bilen utanför gymmet i 10 minuter och krisat sönder över vad i hela friden vi gett oss in på följde vi, likt två hundvalpar, vår mor in till gymet.

Vette fasen vad som hände alltså.
För min del är det nog någon form av kombination av ålderskris och jävlaranamma som slagit till. För ut kom jag med mitt alldeles egna gymkort?
Det även fast jag råkade se mig själv i spegeln under diverse övningar och trodde jag fått ögonkontakt med Sid från IceAge…

Förvirringen var stor för samtliga medlemmar i det Bobergska hushållet. Barnet och Mannen utbytte blickar av misstro när jag stolt visade upp min “dongel” när jag kom hem.

Mjoorå, såatteeh 😉

Njut av det fina vädret och ät alldeles för många fastlagsbullar!

-I