Om Sambons nya sockor.

Sambon har som mål att springa halv marathon inkommande sommar.

Sagda mål är inte i sig självt så jobbigt (för mig hehe), det är mera omständigheterna runt det som får mig att massera tinningarna.

Jag har tidigare berättat om min fobi för fötter. Jag AVSKYR fötter.

Små fötter går men när individer uppnår pubertetsåldern, och i vissa fall även glömmer principerna av personlig hygien, är fötter = pest.

Min kära blivande make är ju förstås väldigt välinformerad angående denna fobi.
Det händer dock att han ibland glömmer att han är välinformerad.

När dessa minnesluckor sker får han för sig att visa sina förhårdnader och nageltrång åt mig. Ett annat tillfälle när han drabbades av en sådan minneslucka var förra sommaren när han köpte dessa:

De är säkert väldigt ergonomiska och underbara men GODE GUACAMOLE. De ger mig obehagskänsla ända in i märgen.

Dessa skor har strikta regler. De kommer INTE längre in i mitt hem än hallen och de ska tvättas regelbundet. Sen har jag en regel till, som jag nu på senare tid ångrat bittert.

Jag har nämligen sagt åt Sambon att han måste använda strumpor med dem, för att undvika diverse horribla aromer.

Jag kan väl erkänna att jag inte helt hade tänkt igenom “logistiken” när det kom till dessa strumpor. Det går ju inte med vanliga strumpor.
Man behöver ha

 *taam taaam taaaaaaaam*

Tå-strumpor.

Ämnet tåstrumpor kom till tal under en överaskningsfest hos Sambons moster Mia förra helgen.
Plötsligt stiger Mia upp, försvinner ur köket och kommer tillbaka med dessa…

Kan även nämnas att jag inte är populär efter att ha spridit ut strumporna i sängen för en photoshoot. Orden LÄMNA MINA STRUMPOR IFRED! har ekat i lägenheten sedan bilden togs 😉

“Jag hittade dem bland mina julgransbollar” sa hon glatt och överräckte en påse åt Sambon.

Under tiden har jag försvunnit in i min egen bubbla, jag visste inte riktig hur jag ställer mig till  det faktum att jag gifter in mig i en släkt där man förvarar TÅSTRUMPOR bland julgransbollar, men jag har bestämt mig för att “let it slide” och hoppas att det inte gömmer sig mera skräckinjagande prylar bland julgransbollarna i Katternö.

Nejmen alltså jag tror inte ni förstår magnituden av detta problem.

Det är fasen tåstrumpor i HELA LÄGENHETEN.

Tackar ödmjukast för den fina gåvan Mia. Verkligen. Seriöst. Tack.

 

 

 

 

 

 

Om framtidsångest och posters.

Jag gick igenom mina studiepoäng idag, och insåg till min stora fasa att jag torde bli klar med skolan innan nästa vår.

Kan ju tyckas att detta skulle dra med sig en våg av “lättnads-känslor”, men icke.

Jag får sådan stress-mage att det inte är klokt.

Jag känner inte alls att jag har den kunskap som krävs för att börja jobba. Jag blir kallsvettig av bara tanken faktist.

Sen har vi ju hela “vara vuxen” konceptet.

Häromdagen masade jag mig gladeligen (tuung sarkasm) iväg på en föreläsning. När Sambon kom hem, ca 4h senare, hade jag ännu på spisen.

Det känns ju som att punkten “låta bli att bränna ner hyreshus” finns på saker man måste behärska innan man ska få bli officiellt vuxen?

Ett annat mycket bra exempel är det faktum att jag GICK UT I CONVERSE även fast väderleken krävde gummistövlar. INGEN stoppade mig. Ansvarslöst.

Eller när jag (och Sambon) äter ute (asiatisk mat är en last) TVÅ GÅNGER samma vecka. Ingen höjde på ögonbrynen.

ELLER

När jag envisas med att spara alla skolarbeten på en minnepinne, som jag slarvar bort, i medeltal, 5 gånger i veckan. Delvist eftersom jag vill vara lite rebellisk men även eftersom min inre pensionär INTE litar på diverse moln-tjänster.

Bild lånad från Pinterest

bild lånad från Pinterest

Bild lånad från Pinterest

Bild lånad från Pinterest

Jag bara väntar på den dagen när någon knackar mig på axeln, ger mig en sån där “vuxen” min och säger:

Hur jag hanterar situationen?

Jo sirru, det ska jag tala om för dig.

Jag har spenderat absurda mängder timmar med att designa posters till uttryck och ord ur urban dictionary. (Istället för att ta tag i högen med skolarbeten.)

Varför?

Prokrastinering är roligare 😉

Ha en trevlig vecka!

-I

 

Om en 50 årig pappa.

Min far fyller 50 år idag.

Det firades med ett så kallat “TjälaTiinasTalko”  i lördags.

TjälaTiinasTalko är ett koncept min far håller hårt vid. Det är enligt honom allas vår uppgift att med våra dansande fötter smälta tjälen. Inget konstigt med det!

Årets talko hade maffiamord som tema.
(Jag kan verkligen rekommendera Svenska Mordgåtors koncept! Helt utan att ha blivit sponsrad dessutom 😉 )

 

This slideshow requires JavaScript.

Måhända att jag är aningen partisk, men min far han kan det här med temafester.
Han är en sådan människa som inte gör någonting till 50%. Allt eller inget ska det vara.

Det är dock inte bara temafester han kör “all-in” med. Det har varit en röd tråd genom hela vår uppväxt, och det är nog en av pappas bästa egenskaper. Att han inte är helt vuxen, att han alltid är redo att leka. Typ. 😉

Venetziad-skattjakt runt hela Gloskären med våra familje-bekanta, en hund gjord av en “plank-stump” som fick valpar och stora snöborgar är bara några av alla fina minnen jag har sedan jag var mindre.

Nu på senare år är det vattenkrig och piratkalas för kusin V, temafester och små vardagliga påhitt som får hela Blomströmska klanen att skratta.

 

This slideshow requires JavaScript.

Jag är väldigt lik min far får jag höra. Utseendemässigt, men det är också av pappa jag ärvt min noggrannhet och mitt hat för oreda och geggiga bord. Min, något torra, humor och förkärlek för allt gammalt som andra inte vill ha, är även de drag som jag fått av honom.

Jag har nog alltid varit pappas flicka och kommer nog alltid vara det också 😉

Jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag funderat en hel del på det här med namnändringen efter bröllopet. Jag är ju liksom en Blomström.

Jag har iallafall beslutat att jag kommer lägga till ett mellannamn och byta efternamn.
Inte för att jag är missnöjd med de namn jag fått vid dopet, men för att jag identifierar mig så mycket vid mitt efternamn. Därför blir det här det bästa för mig, och mitt något svaga psyke. 😉 🙂

Ida Johanna Michaelsdotter Boberg.
Får det bli.
För jag e Mickis dootro.

 

 

Grattis Pappa! Älskar dig  ❤