Saker jag lärt mig i Italien

5b26a087-b037-4e46-b062-3e3f21272a28.jpeg

En sak till.

Jag klarar av och vågar så mycket mer än jag tror.


Things I’ve learnt in Italy.

A timegiven by a other person, is just a proposal of when the other person might show up. It can be the given time, or one/two hours later.

A train that has windows which don’t open during the train ride is a luxury.

To use the pope for marketing the trains is a given thing.

There is no need to worry if you meet men in uniform carrying machine-guns. Its just the Italian way.

The water in Milan has a higher boiling point than the water in Finland.

Don’t ever assume that a green man at a pedestrian crossing means you can safely cross the road.

Pepsi Limone is a beverage that should be available for everyone.

It may, at some point, become a necessity to explain to the Italian police that you in fact are waiting for you Uber, not selling explicit services.

They have no “pantti” system here either dad. Outrageous, I know.

Always keep away from the metro before soccer games. And if you still end up there, for the love of avocados, make sure you do not stand next to a tall man. No one likes sniffing armpit for 5 stations.

One more thing.

I can and have the courage to do so much more than i think.

c8613-garn

Du kan kalla mig besynnerlig. Travel edition

Jag kommer anta att ni är nyfikna på vad jag sett mest framemot på min resa.

Jag borde kanske svara “att få träffa nya människor på mässan” eller “att få shoppa likt italienare”, men jag är en enda boll av socialfobi och mitt studiestöd räcker inte riktigt till den där fina turkosa pälsjackan.

Det har varit intressant att få vara med under OneMilano mässan, men en av mina absoluta måsten att se under resan var San Bernardino alle Ossa.

San Bernardino alle Ossa har varit en del av Milanos stadsbild sedan 1200-talet.

På utsidan ser det ut som vilken kyrka som helst, det är insidan jag tycker är intressant.

Ett av kapellen är nämligen en sista viloplats för vad man tror är människor som dog av pesten på sjukhuset San Barnaba i Brolo samt människor som dött på 1500-talet och fått sina gravplatser uppgrävda.

Kanske inte allas “cup of tea” men jag har alltid tyckt dessa saker ha varit fascinerande.

IMG_20170225_165652_Fotor.jpg

IMG_20170225_165626_Fotor.jpg

IMG_20170225_165722.jpg
Taket pryddes av en vacker målning.

Det var väldigt dunkelt ljus inne i kapellet, och som vanligt hade jag ju glömt mitt minneskort till kameran, men lite bilder fick jag.

Jag skulle ha kunnat sitta här i timtal. Så rofyllt på ett sätt fast det kanske verkar lite makabert.

Definitivt värt ett besök!

untitled5/5 garnnystan

Ha en trevlig helg!

-I


I’m just going to assume you’re really interested in knowing what I’ve been waiting to see when in Milano.

I guess my answer should be along the lines of “to meet new people at the fair” or “to go shopping”, but I’m a huge ball of social anxiety and my study-money don’t really cover that amazing turquoise fur jacket.

I have however enjoyed the fair though, just to make that clear. But one of my absolute must sees have been the San Bernardino alle Ossa.

San Bernardino alle Ossa has been a part of the city in milan since the 13th century.

From the outside it looks like any other church, its the inside that I find fascinating.

The Ossuary is the last resting place for, what they believe to be, people whom died during the plague and also people that died in the 16th century whoms craves were dug up.

Not everyones cup of tea, but certainly mine.

5/5 Yarn balls

Have a nice weekend!

-I

3c6b1-garn

The Last Supper

Idag har jag och T yrat runt i Milanos metro.

Målet för vårt yrande vad Santa Maria delle Grazie och Leonardo Da Vincis “Sista måltiden”

Väl värt yrandet!

img_8627

Leonardo målade denna enorma målning mellan år 1494 och 1498. Målningen var beställd utav Ludovico Il Moros, som var hertig i Milano. Han ville nämligen använda klostret som krypta åt sin familj. Ludvico Il Moro blev aldrig begravd här eftersom fransmännen tog makten, men Da Vinci hann färdigställa sin målning.

Kan ni förstå att denhär målningen klarade sig undan större skador när Tyskarna släppte ner bomber på klostret under andra världskriget?  Dessutom hade man inte möjlighet att påbörja någon typ av återuppbyggnad av klostret på fyra år, så målningen var utsatt för väder och vind under den tiden.

Tyvärr är endast 20% av denna målning likadan som den Da Vinci gjorde. Man har gjort flera lyckade och mindre lyckade försök att restaurera den under årens lopp.

Da Vinci var tydligen en envis gubbe, och anledningen till att målningen är i så dåligt skick är för att han målade den när väggen var torr. Skulle han ha målat den på ett fuktigt underlag hade pigmenten bundit samman med väggen, nu är pigmenten endast på ytan.

Nu får små grupper möjlighet att se den här målningen under 15 minuter , och innan det går man igenom flera luftslussar för att dra ut fukten ur kläderna.  Allt det här för att bevara målningen för framtida generationer.

Är du i Milano är nog detta ett måste, se bara till att boka biljetterna i god tid eftersom de är rätt svåra att få tag på!

-I


Today me and my friend T have been running around the undergrounds of Milano.

The goal was Santa Maria delle Grazie and Leonardo Da Vincis “Last Supper”.

Well worth the running!

Leonardo painted this during 4 years ( 1494-1498). The painting was order by Ludovico Il Moros as a payment so that he could use the convent as a tomb for himself and his family. In the end, that never happened since the France took over power.

Can you imagine that this painting didn’t get destroyed during WW2? They bombed the convent and even after 4 years of being completely un sheltered from the weather it didn’t get completely ruined.

Unfortunately the painting you can see today is only 20% of the original. There has been some good and some bad attempts at restoring the painting throughout  the years.

Apparently Da Vinci was quite the stubborn man, and the reason for the painting not being in the best condition is that he decided to paint it on dry plaster. If he would have painted on wet plaster, the pigments would have adhere to the wall instead of the surface.

These days, small groups of people get to see the painting for 15 minutes. Before entering the room whit the painting you have to go trough multiple airlocks to remove the moisture out of your clothing.

If you’re ever in Milano, you should go see this painting. Just make sure to order your tickets in advance since they’re quite hard to get a hold of!

-I

f475f-garn

Om att resa

Det här med att resa är inte riktigt min grej.

Inför den här resan har jag dubbel kollat allt och sett till att jag har alla biljetter i pappersformat OCH på min mobil.

Jag har skrivit listor för andra listor och vägt mina väskor 10 ggr.

Jag klarade mig på och av tåget utan några större missöden.

MEN

När vi satt och åt middag mina vän T och jag diskuterade vi datumen för vår resa, för att till min stora fasa upptäcka, att våra flygbiljetter hem inte har samma datum.

Det här betyder, som det ser ut nu, att jag flyger hem ensam.

Jag.

Som har ett lokalsinne likt en hare fångad i strålkastarljus.

Jag.

Som inte hittar bilen på Prisma parkeringen.

Sambon trösta det mig med:  “Men Ida, Prismas parkering är ju jättedåligt skyltad. Det finns skyltar överallt på flygplatser”

Mmhm, kan man ha en “returnera till” lapp i min ålder?

-I


Traveling isn’t really my thing.

To prepare for this trip, I’ve made sure I have every ticket in my phone AND on paper. I’ve double checked all the details.

I’ve made lists of my lists, I even got on and off the train without any bigger mishaps.

BUT

When me and my friend T had dinner we discussed the dates for or flights, and to my big horror, our flights home are on different days.

This means, as it looks right now, that I’m flying home all by my self.

Me.

I have the same sense of direction as a hare caught in headlights.

Me.

That kind find my way around Prismas parking lot.

The Fiancé told me “Don’t worry, they don’t have signs at parking lots, they do however have them in airports”

mhmm, is it acceptable to wear a “return to” tag in my age?

-I

c8613-garn

Southbound

Jag sitter på ett tåg. Påväg söderut.

Om man bortser det faktum att jag inte sovit så mycket eftersom att jag varit så nervös samt att det tagit tågets internet 5 minuter att ladda 16 sekunder av en YouTube video går det fint.

Jag har även en grupp Norrmän framför mig så man kan väll säga att jag mer eller mindre är med i ett avsnitt av SKAM 😉

IMG_20170220_093504_Fotor.jpg
bjuder på en omotiverad bild av Mio i brist på annat.

Ha en bra vecka!

-I


I’m on a train. Im going south.

If you don’t count in the fact that I haven’t slept last night because I was so nervous and that it’s taken the train WIFI 5 minutes to load 16 seconds of a YouTube video, Im fine.

There are also a  few Norwegians sitting in front of me, so I may or may not be feeling like I’m in a episode of SKAM.

Have a nice week!

-I

f475f-garn

Om vuxna människor

Picture1.png


 

When I write this the article above has 12 comments. Of those 12, 10 are written whit a pseudonym.

We’re talking grown up humans throwing mean and offensive comments to left and right.

Because it’s quite convenient when the other person don’t know who you are.

You never have to look that person in the eyes and repeat what you just wrote.

You never have to be scared to meet this person on the streets in town.

You never have to think twice about how that particular comment made the other person feel.

I just find it so extremely ironic that there is so many discussion about how to stop the internet hate amongst young people, when the adults are doing the same thing.

After all, we do learn from you, don’t we?

Dom kallar mig besynnerlig. Del 1

I jakt på ett namn till denna mini serie har jag brainstormat. Man vill ju ha ett slagkraftigt namn som beskriver spektaklet. Det ska ju beskriva mig, men samtidig inte skrämma bort folk 😉

Engelskans ord peculiar beskriver mig rätt bra, om jag får säga det själv.

Peculiar =  Speciell, egendomlig, underlig,säregen,konstig,egenartad,besynnerlig, särskild, karaktäristisk…

(När jag frågade sambon om han tyckte det stämde in på mig, tog han ett djup andetag, läste igenom alla definitioner och sa tillsist i en tyst utandning… “Besynnerlig… jaa det låter ju nog faktiskt som dig”)

Nåväl, namnet är klart så nu återstår det väll bara för mig ,att ännu en gång, blotta mina märkligheter för världen.


Jag har något av en sorgevecka.

I Lördags drog Sveriges Melodifestival genom Malmö.

Bland artisterna fanns min absoluta favorit sedan barnsben.

ROGER PONTARE!

mannen, myten, legenden, K.U.N.G.E.N

Jag kan inte för mitt liv förstå hur svenskarna tänkte men här är vi nu. Ingen mera Pontare och livet känns genast lite gråare.

Jag har varit fast sedan han sjöng om sina viskande vindar år 2000.

Sambon vet mycket väl att om det någonsin blev tal om att bli adopterad av denna underbara norrlänning får han bara snällt infinna sig i att jag sticker 😉

Den 1 Juni 2015 inträffade det jag väntat på sedan jag var 6 år…

roger-pontare

SER NI DET HÄR? DET ÄR JAG! MED ROGER PONTARE!

Ni ser ju hur jag ser ut, alldeles starstruck.

Mitt livs lyckligaste dag, typ 😉

En sammanfattning av detta är: Skärp er Sverige. Ingen Ingrosso går upp emot denna man 😉

Jag lämnar er med låten som borde vunnit, och uppmuntrar er att använda hashtagen #justiceforroger ( den flyter omkring i kommentators fälten på YouTube, true story)

Jag har kämpat i evigheter och kan bara inte klura ut hur jag ska koda denna för att få den centrerad, jag ber om ursäkt till alla l perfektionist själar där ute.


 

I’ve been brainstorming to find a good name for this mini series.

I want it to be effective and describing, yet I don’t want people to stop talking to me 😉

The english word peculiar describes me quite well if I may say so myself.

Anyway, whit the name settled I guess the only thing left for me to do is to publicly humiliate myself. Yet again 😉


I’m in the middle of my “grieving week”.

This past Saturday, the Swedish ESC competition swooped it’s way trough Malmo.

Amongst the competing artists was one of my favourites since I was little.

ROGER PONTARE

The man, the myth, the legend, THE K.I.N.G

I can’t for the life of me understand what’s wrong whit the Swedes but here we are. No more Pontare and my life is a bit more boring and grey.

I’ve been a fan since he sang about his whispering winds in 2000.

The Fiancé knows that if I ever get the offer to be adopted by this amazing person, he just has to deal whit it. 😉

The 1st of June 2015 was a incredible day. It was the day I’d been waiting on since I was 6 years old.

CAN YOU SEE THIS? IT’S ME! AND ROGER PONTARE!

Just look at me! All starstruck.

The happiest day of my life, sort of 😉

To conclude this post: Get your shit together Sweden. Ingrosso ain’t got nothing on this man 😉

I will leave you whit the song that should have won, and also want to encourage you to use the hashtag #justiceforroger. (It is floating around in the comment section on varouse youtube videos. No. Im not joking.)

I tried to center this song for what seemed like an eternity. I apologise to my fellow perfectionists!