Toaborstar och pastamaskiner

Ni vet den där känslan när man åker iväg för att handla en toaborste och kommer hem med en pastamaskin?

Inte?

Märkligt.

Sambon försvann och när han kom tillbaka överräckte han toaborsten samt en muminmugg åt mig och sa sedan, medans han stolt visade upp sitt fynd, “Jag tänkte att det ju blir rättvist såhär”

IMG_20170331_214023-2.jpg

Han har ju så rätt, min matgalne fästman.

Så med en toaborste i den ena handen och en muminmugg i den andra spatserade jag hemåt.

Med sambon och hans älskade pastamaskin i släptåg.

Han har inte kommit ur köket sedan vi kom hem, och jag befarar att mängden pasta han gjort kunde föda ett mindre land.

Trevlig helg mina vänner!

-I


Have you ever gone shopping for a toilet brush and ended up coming home with a pasta maker?

No?

Weird.

“I feel like this makes it fair” he said, whilst handing me the toilet brush and a moomin cup.

So I went home, with the brush in one hand and my new cup in the other, with the Fiancé and hes beloved pasta machine behind me.

He has not left the kitchen since we got home, and I assume the amount of pasta he has made could feed a small country.

Have a nice weekend friends!

-I

Advertisements

Luncha ensam

 Tisdagar och Onsdagar har jag pälskurser.

Det här innebär att jag, för det mesta, är ganska ensam.

Nu är det inte så att jag är alldeles petig och inte vill umgås med någon, utan det handlar väll kanske mera om att det inte finns någon där som är i min ålder.

Överlag är jag en person som gillar att få “måra på” med mitt.

Det är bara det att luncherna inte är så trevliga när man är ensam.

Ibland löser det sig i och med att min mor, så vänligt, brukar göra mig sällskap.

Idag löste jag dock det på följande vis:

Snapchat-293637086

I ett svagt ögonblick funderade jag på att tillverka en skylt med texten:

“Jag lovar jag har vänner, de är bara inte här idag”

eller

“Jag luktar inte illa, gör mig gärna sällskap”

Sen gick en man om och snuddade i min axel, och jag blev påmind om att jag inte egentligen gillar att prata med främlingar.

så att…

I övrigt hade min och systers ut och gå grupp en träff ikväll igen.

Tyvärr tog jakten på godis upp så mycket tid att vi fick avboka själva promenaden.

Synd.

Trevlig Tisdag!

-I


Tuesdays and Wednesdays are my “fur-days”.

This means that I, most of the time, is quite lonely.

It’s not that I’m picky with my company, it’s more the fact that I just don’t really “bonded” with these people.

I don’t mind doing my own thing, but the lunches are kind of a pain in the ass.

Scouse my language.

Sometimes I solve this by inviting my self for lunch with my mother.

Today I solved it as the picture illustrates.

I was kinda thinking of making a sign where it said:

“I swear I have friends, they’re just not in school today”

or

“I don’t smell, feel free to keep me company”

Then a man walked by and brushed his shoulder up against mine, and I was quickly reminded of the fact that I don’t like to talk to strangers.

Anyway…

Have a nice evening!

-I

När jag festar till det.

Det är lördag.

Hittills har jag storstädat lägenheten, fixat lite på balkongen, hälsat på päronen samt skrivit klart en uppsats.

Nu antar jag att jag borde vara på väg ut till närmsta bar. För det är tydligen det folk i min ålder gör.

Nu är jag ju inte så förtjust i barer. Eller människor. Eller alkohol för den delen.

Fast det är rätt vilt här hemma också.

PicMonkey Collage25.03.jpg

Vi ska till och med byta ut det vanliga lördags chipset till grönsaker med dipp.

Helgalet.

Jag säger som min favorit på facebook.

Blott en gång vi lefvom!

Ha en trevlig lördag!

-I


It’s Saturday.

So far today, I’ve cleaned the apartment, tried to get the balcony ready for spring, visited the parents and finished my essay.

Now, I guess I should be on my way to the closest bar. Apparently that’s what people my age does.

Unfortunately, I’m not that into bars.

But it’s kinda crazy at home as well.

We’re even changing out the normal Saturday chips to vegetables and dipp.

It’s insane.

Have a nice Saturday!

-I

Om (o)gemytliga isäventyr

 Det blev en tur ut till Mässkär idag.

IMG_20170319_124519_Fotor.jpg

Jamen ni ser ju själva! Hur gemytligt som helst.

Om det inte var för den lilla  detaljen att jag, på något vänster, lyckades trampa genom isen. Hela halva benet, om jag får lov att skryta lite 😉

Nu vill jag påstå att det var på grund av att jag blev tvungen att stiga åt sidan för att inte bli överkörd av en man på spark, som kom farandes ner för berget med en väldig fart. Men jag misstänker att mitt sällskap påstår att det bara var på grund av min naturliga klumpighet.

Jag befarar att de har rätt.

Så med en sko, vars vikt steg med 1 kg pga allt vatten och ett byxben blött upp till knät,  gick jag hem över isen.

Lite mindre gemytligt.

Nu har skon blivit fylld med tidningar och jag förväntar mig att den är torr tills nästa vinter.

Vi hade ju iallafall tur med vädret!

-I


We decided to walk out to Mässkär today.

It would have been a pleasant journey, but like all my journeys, I had to spice it up.

I stept on, what I thought was, a place whit thick ice.

It was not.

I ended up whit my leg in the water.

I wan’t to say it was because I had to step to the side so I wouldn’t be hit by a speeding kick sled (is that actually the word for them?), but I’m afraid my company would argue it was because my incapability to do anything whit the slightest agility.

I’m afraid their correct.

So I walked the 3 km’s back to shore. Whit a shoe that, due to the amount of water, weighed 1 kgs more and my pant leg drenched to the knee.

Not so nice.

I expect the shoes will be dry until the next winter.

At least the weather was nice.

Jag är så belefvad…

Vi har gått och blivit med Facebook sida, jag och bloggen…

17098512_394376114272345_4952620859716328120_n.jpg
Memes på gammalsvenska. 

…och skulle ju såklart bli oerhört glada om ni gick in ditt och klickade lite lätt på gilla knappen 😉

Om ni gör det kan ni ju vara säkra på att ni aldrig någonsin mera missar en uppdatering från detta alternativa universum! Helt fantastiskt!

Här hittar ni den

 

 

Ännu en onsdag

Nej hörni, det är bara att konstatera.

Mitt liv är så mycket tråkigare när jag inte flänger runt i Milanos tunnelbanesystem.

Sedan sist har jag dock yrat runt i J:stad istället. Det har blivit ett par besök i himlen, aka Lundagård, lyssnat till Grekiska toner med Artemis i Schaumansalen,jag har jagat sommarjobb och förundrats över att “sex sells” tydligen också kan implementeras på grönsaker…

morötter

Det här med sommarjobb dock, det är en skild historia. Det känns ju som att alla samt deras hamstrar söker sommarjobb.

Sambon konstaterade att jag eventuellt borde söka jobb som pensionär

. Jag har konstaterat att jag inte tar råd av honom igen.

Nu har jag en del skolarbeten som ska färdigställas, och sen ska denna pensionär promenera iväg till vävkursen 😉

Ha en bra onsdag!

-I


No, I just have to realise, my life is way more interesting when I’m running around in Milanos underground…

Since the last time we spoke, I’ve been running around J:stad instead.

I’ve visited heaven, aka Lundagård a couple of times, listened to Greek tones whit Artemis,  had some less successful summer job hunting sessions and had to understand that “sex sells” even in the carrot industry…

Summer jobs. I feel like everyone and their hamster is looking for one.

The Fiancé said I should apply for a job as a retired lady.

I’ve learnt to never take his advice ever again 😉

I have a few school assignments to finish, and after that this retired lady is heading straight to her weaving class!

Have a nice Wednesday!

-I

f475f-garn

Om att bli blyg

Jag blir ju alldeles blyg hörni.

Skulle jag ha vetat att mitt förra inlägg skulle ta sån fart hade jag ju… ja inte vet jag… bett er lämna en kommentar eller något. 😉

Men va roligt att flera tycks vara av samma åsikt som mig, tusen tack för att ni tagit er tid att läsa mina tankar. 🙂

-I

f475f-garn

Om en osynlig social kod

I dagens Kyrkpressen kan man läsa en insändare skriven av Carl-Wilhelm Stenman.

IMG_20170309_174428_Fotor

En mycket välskriven insändare, som behandlar ett intressant och viktigt ämne.

Jag är uppvuxen i Larsmo.

I Larsmo hör en stor del av invånarna till Laestadianismen. Laestadianismen är en väckelserörelse, uppkallad efter Lars Levi Laestadius.

Min familj hör inte till den här väckelserörelsen. Jag har satt min fot i ett bönehus en gång, och det var när min lågstadieklass blev inbjudna till ett nybyggt bönehus bredvid skolan.

I lågstadiet var inte den här “uppdelningen” lika stor, utan precis som Stenman skriver i sin artikel, blev den mycket tydligare i högstadiet.

Jag har, under årens lopp, haft en del bekanta i skolan som hört till Laestadianismen men vi har aldrig umgåtts utanför skolan. Det har aldrig kommit på tal att man skulle hänga en fredagkväll, eller ta en kaffe en eftermiddag.

Varför?

Jag vill skriva att det beror på att man haft olika åsikter, olika tro eller olika syn på saker. Men jag är inte helt säker på att det är orsaken, det kan bara vara så enkelt att det “bara blivit såhär.”

När jag började studera i höst träffade jag min goda vän Matilda. Hon och hennes familj är medlemmar i Laestadianismen och hon är den första jag satt mig ner med och diskuterat det här ämnet med. Vi kommer överens, även fast vi har olika åsikter, för att vi är överens om att vi inte kan vara överens om allt.

För det är ju just det.

Mitt synsätt är inte bättre än någon annans, mina åsikter är inte de enda rätta. Ingen av oss kan med 100% säkerhet säga “Det här är den enda sanningen”. Det vet inte inte fören vi en dag möter den.

Vi måste kanske inse, att även om man inte delar samma livsåskådning eller samma åsikter, kan man vara vänner. Vi måste bara respektera varandra, respektera den andra partens synsätt. Respektera den andra partens val att leva sitt liv.

Jag medger att det ibland kan vara lite knepigt.

Jag är en person med starka åsikter, men jag är även en person som älskar att höra andras åsikter och tankar. Ibland har jag säkert uttryckt mig klumpigt eller sagt något som tagits på fel sätt, och det ber jag om ursäkt för,

men.

Jag är jag, och det är jag stolt över. Precis som du är du och är stolt över det.

Jag tror inte det här är ett oöverkomligt problem.

Vi måste bara ta oss i kragen, koka en kaffekopp, bjuda in grannen och inse att även fast vi har olika sätt att leva våra liv på är vi alla Larsmobor.

Och det mina vänner, är något att vara stolta över!

-I


Om Sociala Medier

Har ni hört Katy Perrys nya låt “Chained to the rhythm”?

Jag har nynnat på den här konstant i flera dagar, men det var först efter att jag hade kollat på musikvideon som budskapet sjönk in.

Vi är ju alla lite fastkedjade till sociala medier. Även fast vi kanske inte riktigt vill erkänna det.

Jag personligen är en liten Instagram junkie. Dock lägger jag sällan upp bilder enbart för andra. Det är lite mera av en dagbok för mig. En scrapbook med bilder.

Jag har dock ett rätt så komplicerat förhållande med Facebook.

Det känns som att Facebook blivit ett ställe där man tävlar om vems liv som är mest perfekt.

Nu säger jag inte att man borde sluta sätta upp bilder på positiva saker, världen är full med hemskheter, så en bild eller två av en hundvalp eller vacker solnedgång jämnar bara ut det.

Tyvärr är Facebook  lite av en ångest triggare för mig.

När man är lite av en prestations människa, kan det lätt bli jobbit när man ser hur alla andras liv bara faller på plats, medan man själv försöker söka efter den där förbenade pusselbiten som ska hjälpa till och färdigställa en del av det egna livet.

Det är väll därför jag valt att dela med mig av… allt här på bloggen. Jag vill liksom visa att det minsann inte är perfekt. Hos oss är det mer än en pusselbit som tappats bort 😉

Är ni aktiva på sociala medier?

Hur upplever du att sociala medier påverkar ditt liv?