Om en farfar och en pläd

Farfar är en av mina absoluta favorit människor på jorden.

Vi har bott, bokstavligt talat, ett stenkast från min farmor och farfar sedan jag var 5-6 år.

Jag och farfar brukade äta gröt med äppelmos och shotta kräuterblutsaft på morgnarna när jag var liten.

Vi tog en tupplurar varje eftermiddag efter skolan.

På somrarna brukade vi cykla till hans systers villa i Rosasholmen. Där åt vi bullar, drack saft och matade de tama änderna.

Vi stekte plättar i den stora muurikkapannan vid sommarhuset varje sommar.

Jag lärde mig simma vid villan. Jag tyckte mycket bättre om farfars simskola än folkhälsans. På farfars simskola fick man eftermiddags kaffe.

Vi ser på ishockey VM varje år. Farfar har alltid på sig sin turmössa och farmor gör alltid goda smörgåsar som vi äter i pausen.

Farfar har så mycket att berätta också, och ibland önskar jag att jag skrivit ner allt.

Jag är så lyckligt lottad som fått umgås med en så underbar människa helt enkelt 🙂

 

Alibästa faffa.
Tack för att du finns! ♥

20141109_155552

 


 

Farfar är en man som har allt. Så att komma på vad jag kunde ge honom i 80-års present va inte det lättaste.

Jag bestämde mig i slutändan för att väva en pläd åt honom.

För jag minns hur farfar alltid tagit sina tupplurar under en rutig pläd.

This slideshow requires JavaScript.

 

 

 

Advertisements

Om en kväll med Jepokryddona, Moraeus & Orsa Spelmän

En augustikväll, med min mor vid Norvalla.

Jag var väll ungefär 5-6 år när jultomten kom med min första violin. Det var en plast violin, som gick på batterier.

Den spelade 3 olika melodier, till min familjs stora glädje. 🙂

En annan jul fick jag Jepokryddornas CD “Outroulit roulit”

IMG_20170821_160312.jpg

Ni må tro den är välspelad.

Jag tog lektioner med en del olika lärare under ett par år, och så en jul fick jag min alldeles egna fiol.

Jag minns hur stolt jag var och hur faffa skrattade och sa “Å fioln ha du fått å”

Jag var helt säker på att jag nog en dag skulle vara lika duktigt som JepoKryddona!

Sen blev jag tvungen att välja på att ta en paus med violinen eller att börja i musikinstitutet i Jakobstad.

Jag har aldrig kommit riktigt bra överens med noter. HATAR noter, ÄLSKAR att bara spela enligt mina öron. Så på den vägen blev det en paus…

…på 10 år.

Om jag ångrar det? Mer än något annat.

Jag har två violiner som står och samlar damm i mitt skåp. En vanlig och en elviolin.

Nu som då tar jag fram dem och stämmer upp dem, för att snabbt ställa tillbaka dem igen när jag inser att allt jag lärde mig under de där 5+ åren försvunnit.

Iallafall…

Om man, precis som undertecknad, är en fantast utav folkmusik är Kalle Moraeus och Orsa Spelmän högst upp på listan med “individer man må träffa innan man dör”.

Det faktum att jag dessutom fick se Jepokryddona live gjorde ju icke saken sämre.

Det var en sån där kväll när jag satt med gråten i halsen hela tiden för att det var så fruktansvärt bra.

20708233_1591912234193225_5153494335434150465_n

Jamen ni ser ju själva, helt totalt starstrukk och svimfärdig.

Om det inte vore för att min mor ropade efter Kalle hade jag stått där än idag, frusen.

Det här lever jag länge på.

Dessutom har jag bestämt att Jepokryddorna är det enda jag faktiskt MÅSTE ha på mitt bröllop. Såheså.

Tror även jag ska ta tag i spelandet igen. Kan den 70 åriga mannen som hade speltid innan mig när jag tog lektioner, kan jag också 🙂

 

 

 

Om Migrän och sprutor

Varen hälsade! Jag lever, fastän jag trodde slutet var nära i lördags. #hypokondriker

Som bekant har jag haft ett migrän skov under de senaste 3 veckorna och efter många om och men fick jag äntligen tid till arbetshälsovården.

Jag fick, till min stora lycka, äntligen en migränmedicin som varenda migränlidande individ i universum tycks älska.

Nässprayen Imigran.

Jag är ju lite skeptiskt till mediciner överlag, så det tog mig ett par dagar innan jag motvilligt traskade iväg till apoteket för att hämta ut denna mirakel medicin.

Sen tog det mig ytterligare två dagar att bygga upp modet att ta mig en puff av sagda nässpray.

Stort misstag.

Jag hann ta den där puffen, sitta stilla i 5-10 minuter och så small det till i hjärnan.

Smällen följdes av en tryckvåg av smärta.

Det hela slutade med en snabb visit hos akuten och en spruta lika stor som Jerusalem i höften.

Jag kommer med andra ord ICKE använda denna medicin mera 😉

Nu vill jag ju inte skrämma någon från att använda nässprayen, jag har löst den märkliga reaktionen helt på egen hand.

Eftersom migrän överlag orsakas av att blodkärlen i hjärnan/huvudet vidgas ut, är Imigran framtaget för att dra ihop blodkärlen igen.

Nu verkar det dock som att mina migrän attacker orsakas av min charmiga missbildning, Chiari, och således inte några svullna blodkärl.

Att ta en medicin som drar ihop blodkärl, när de stackarna är normalstorlek, är alltså inte helt lyckat!

Jag har iallafall blivit beordrad att inte anstränga mig alls, och är således alldeles fruktansvärt uttråkad 6h in i första dagen som sjukskriven.

Men jag har ju rätt mycket att berätta om!

Moraeus, Juthbackafynd samt en katt med hårproblem.

Sen anser jag inte att stickandet hör till kategorin “ansträngande” så jag ska väll försöka färdigställa ett par sockor också 🙂

Ha en bra måndag hörni, och använd nässprayer med förstånd! 😉

Internationella kattdagen och konsert nervositet.

Det är internationella kattdagen mina vänner!

En sån där dag man inte visste man behövde, men nu när jag är medveten om dess existens är det en självklarhet att mänskligheten behöver en sådan dag!

My rev igång dagen rejält med att käka upp halva sambons foamroller samt hänga i sovrumsgardinen 02:45.

Häärlit.

Morgonstund har guld i mund.

I övrigt går den här veckan sååååå lååångsaaamt.

Visserligen är det ju enbart tisdag, men på fredag. Då ni.

Då ska denna äventyrliga människa på KONSERT!

Jajjemen.

Ni minns kanske mitt inlägg om, allas vår mys-norrlänning, Roger Pontare?

Det ni inte vet är att denna norrlänning delar första plats på min “män-över-50-som-gör-mig-starstrukk-och-knäsvag-” lista med en dalkarl.

Kalle Moraeus.

JAG SKA SE HONOM LIVE!!!

PÅ FREDAG!!!

Jag tror det är såhär alla 12 åringar känner inför Martin och Martinus.

Hej! Jag heter Ida, är 23 år och ska gå på konsert på fredag.

Jag.kan.inte.sova

Nej, men skämtåsido.

Min mor ska göra mig sällskap eftersom Sambon inte var så värst taggad på just denna konsert, av någon mystisk anledning.

Trevlig fortsättning på veckan! Måtte den swicha förbi 😉