Om ödehus

Jag har en dröm.

Jag vill renovera ett så kallat ödehus.

Jag tycker det är så otroligt ledsamt att alla vackra gamla hus bara står och förfaller, och skulle mera än gärna rädda ett.

Här i Österbotten finns det ju en hel del gamla fina hus.

Tyvärr är majoriteten redan bortom räddning.

Jag är ju gammal i själen och skulle gärna bo i ett hus som även det har en gammal själ.

Den dagen jag och sambon bestämmer oss för att köpa hus, hoppas jag att vi har möjligheten att renovera en gammal pärla.

På vägen till min mormor och morfar står mitt drömhus.

En gammal bondstuga. Röd med vita knutar. Fina gamla fönster och sneda dörrar.Komplett med ett lagom snett fähus.

Huset är rätt slitet och enligt min morfar inte riktigt i något skick att ens börja renovera.

 Jag är ju lite envis av mig, så jag skulle gärna bevisa honom motsatsen men eftersom det inte precis är aktuellt att köpa något ödehus just nu, har jag utvecklat ett lätt beroende för hashtaggen #jagräddadeettödehus

Förutom den hashtaggen har jag ett par konton jag följer.


Kåken på villovägen.

kåkenpavillovagen

En otroligt fint hus som faktist ligger belägen i Österbotten. 40 km från Vasa för att vara exakt.

Norrfrid Naturbruk

NorrfridNaturbruk.png

Norrfrid Naturbruk är ingen hemlighet på Instagram precis, men ändå en av mina absoluta favoriter.

Faggemala1912

faggemala.png

En av de nyaste tilläggen i min samling. Hur mysigt som helst.


 

Är det någon av er som renoverat upp ett gammalt hus?

-I

Advertisements

Om tro på sommaren och kattungar

Onsdag den 26.04.2017

blommor_i_april.jpg

Varför i vida friden har vi snö detta datum?

Jag har försökt hålla mig optimistisk, men när jag fick gräva fram min cykel för att kunna ta mig hem från skolan försvann min positiva inställning rätt hastigt.

Jag tröstar mig med att YLE rapporterade att det minsann inte är något ovanlig med snö såhär års.

18077005_10158655401200066_3776330408065243997_o.jpg
Bilden lånad av YLE

Den här bilden hade blivit inskickad till redaktionen av Ulla-Maj Salin.

Det blev sommar tillsist i Koskö 1955 så nog ska vi väll klara oss i år också.

I övrigt “mårar jag på”.

Förra helgen gick i “besöka-släktens” tecken.

Sambons moster får titt som tätt kattungar och eftersom sambon av, någon outgrundlig anledning, anser att två katter är tillräckligt fick jag nöja mig med att endast besöka de små lurvbollarna.

Argumentet “Men din moster får ju ha 10 stycken” var icke ett vinnande ett denna gång heller. 😉

Jag har även lyckats landa ett sommarjobb.

*hysterisk glädjedans*

Och så har det blivit en del vävning, så snart är min halsduk i Alpacka ull klar. Jag hade fantiserat om att jag inte skulle behöva använda den innan hösten men det tycks ju inte vara hela sanningen.

Ha en bra vecka!

-I


 

26th of April 2017

Why on earth is it snowing?!

I’ve tried to stay optimistic but when I had to dig out my bike to be able to go home, my positive mindset vanished quite quickly.

However, YLE gave me a sense of hope when they posted the picture above. It is taken in 1955, and as far as I know summer came to Koskö that year as well so I’m not giving up quite yet.

What else.

The weekend was a “visit-family-weekend”

The fiancés aunt gets kittens every once in a while and this time was no exeaption.

I had to settle for only looking at the adorable creatures since he, for some strange reason, feels like two cats are enough.

The argument “but your aunt has 10” was not a winning one this time either 😉

I managed to land a summer job!

*Does crazy happy dance*

And I’ve been doing some weaving so my scarf made in Alpacka wool is almost done.

I didn’t however think I’d get any use out of it until autumn, but looks like I just might 😉

Have a nice week!

-I

Om balkonghäng med våra barn.

Så var påskhelgen och påsklovet till ända, än en gång.

Vi har inte gjort så mycket.

Vi har firat min far som fyllt år, kollat på påskbrasor och hängt på balkongen med våra håriga barn.

(Om du är allergisk för galna kattdamer är det lika bra du slutar läsa nu…)

Det här med balkonghäng och katter har skrämt livet ur mig.

Genast dörren öppnas har lurvbollarna sprungit så håret yrt för att hinna ut.

Så i helgen bestämde vi oss för att sätta på dem varsin sele samt koppel och ta ut dem på balkongen.

Det visade sig att mina farhågor om två katter som hoppar från balkongen i jakt på nån talgoxe nog inte kommer besannas.

My kom sig inte ens över tröskeln.

Ljudet från bilarna samt blåsten blev alldeles för mycket. Nu borde vi kanske ha kunnat räkna ut detta i och med att hon tippade på sida när hon va ut senast. Blåsten paralyserar henne och sen faller hon som en genomfrusen isbit på sida…

Invänta galen kattdams video för att visualisera beteendet på min yngsta hårboll.

Videon är lånad från YouTube.

Mio däremot satt en bra stund på sin filt och njöt i solskenet.

Mio_Balkong.jpg

-Slut på kattdams pratet-

Vi ska avsluta den här påskhelgen med en riktig ordentlig påskmiddag.

Jag hoppas att ni har haft en bra påsk, och önskar er också en fortsatt trevlig vecka!

-I


And so Easter is over once again.

We’ve not done too much this weekend.

We celebrated my dads birthday, watch an easter bonfire and soaked some vitamin D on our balcony.

The only problem with our balcony has been the cats.

Every time the door has opened, they’ve ran so hard they lost half their fur in an effort to get out.

This weekend we put them in a harness and leach each and took them out on the balcony.

Turns out my fears of seeing my cats jump over the balcony fence to get to a bird ain’t gonna happen.

My couldn’t make it over the threshold.

The wind was to strong and the sound of the cars freaked her out.

We should have been able to foresee this, since she fell over the last time she was out in a slight breeze.

Que crazy cat video to explain how she acted.

Mio did however like her spot in the sun, so I imagine she’ll hang out with us outside this summer.

-End of crazy cat lady rant-

We’re going to end this weekend with a easter dinner!

Have a nice week!

-I

Om pensionärstimmar och påskmirakel.

Jag har påbörjat mitt påsklov idag.

Eftersom jag är en individ som lätt blir uttråkad bestämde jag mig för att städa lägenheten.

Efter ett par timmar begav jag mig mot stan för uppköp av diskborstar och andra diverse roliga tillbehör.

Centrum var fullt.

Av pensionärer.

Nu är ju jag en sån som hellre umgås med pensionärer än folk i min egen ålder, men till och med jag undviker helst stadens matvaruaffärer under de så kallade pensionärstimmarna.

Att bege sig ut i affärer under dessa timmar kan enbart liknas vid en mission impossible film.

Knappt hinner man in genom dörren fören en käck 80 åring svischar förbi en på sin rullator för att hinna få ta del av dagens erbjudanden.

 Att hon nästan kör över undertecknad samt x antal barn i farten bekymrar inte denne påskäggs shoppande människa något vidare 😉

På tal om påskägg.

Min syster meddelade just att det inträffat ett, vad vi valde kalla, påsk-mirakel hemma hos mina föräldrar.

Eller i hönshuset närmare bestämt.

Systers höna, som inte värpt sedan hennes vän och syster hönan Laban dog för mer än fyra år sedan, har lagt sitt första ägg.

Jag har så många dåliga skämt på lager angående detta ämne, vissa tack vare min syster, men jag besparar er alla utom denna.

Den så kallade äggstanningen (hehehehe, döm mig icke ty jag bor med en kock) har således upphört.

a8f954f4d78af8850230585923dd7b72_joke-bad-meme-jokes_500-384

Slutet gott allting gott med andra ord.

Trevlig påsk på er!

-I


Om klumpfotade människor och is

Om ni nu mot förmodan har missat det, så har det ju snöat ett par millimeter inatt.

Snön i sig själv är inget problem, men isen under den skapar trubbel.

Jag cyklar till skolan varje dag och eftersom jag var lite sen imorse bestämde jag mig för att cykla även idag, isen till trots.

Dåligt beslut från min sida.

Jag hann halva vägen.

Sen kilade hjulet fast sig i kullerstenarna och vips låg jag där.

På mage.

Som en larv.

En förbipasserande kvinna konstaterade “Jösses, det där gick fort”

Jodå. Det är en av mina lite bättre sidor.

Ska jag falla, faller jag ordentligt.

Så nu sitter jag här med en uppskrapad haka och lätt whiplash.

Tur att skolhälsovårdaren har flyttat in till campus.

Det blir mindre spring för oss klumpfotade då 😉

Ha en bra Tisdag!

-I

Om en kvinnokväll

Jag blev medbjuden på kvinnokväll till Esse igår.

Temat för kvällen var psykisk hälsa.

Det är ju något som ligger mig nära hjärtat, så jag beslöt att följa med.

Kvällen ordades i  LFFs regi.

Jag har ju som regel att alltid vara ärlig här på bloggen, och det tänker jag vara även nu.

Jag var skit nervös.

Nervös för att min blotta närvaro skulle göra någon upprörd, nervös för att trampa någon på tårna.

För även om jag kom i sällskap av min vän Matilda kände jag att jag inkräktade lite.

Det låter väll kanske löjligt, men jag är ju en “utböling”.

Man kommer väll kanske tillbaka till det jag diskuterade i mitt inlägg för någon vecka sedan.

Att det är svårt att passa in i en grupp man aldrig förr umgåtts med.

Men hörni, vilken underbar tillställning detta var!

Att bli hälsad på och sedd, innan man knappt kommit in. Att sitta där och lyssna på när människor delade med sig av sina erfarenheter, att lyssna till alla dessa kvinnor som sjöng. Allt detta med stick stickor som slog ihop i bakgrunden.

wow.

Jag satt nog med ögon stora som tefat och hakan på golvet nästan hela kvällen. Det va damer i alla åldrar. Jag har aldrig i mitt liv sett så många kvinnor på samma ställe förut .

Jag tror inte jag överdriver om jag säger vi var över 200 stycken, och det var något så fruktansvärt mäktigt i mina ögon över det.

Jag måste erkänna att jag ända sedan barnsben varit avundsjuk på den gemenskapen.

För det har inte funnits en sådan gemenskap i mitt liv.

Jag är så tacksam över att Matilda bjöd med mig och jag hoppas innerligt att jag inte inkräktade.

Jag har en fråga också.

Anser ni att det är fel att delta på program ordnade av ett annat samfund än ens eget?

Jag vill så gärna höra era åsikter, så släng in en kommentar här under om ni vill.

Trevlig fortsättning på veckan!

-I


I was invited to a women’s night in Esse last night.

The theme of the night was mental health, and since that subject is one that’s close to my heart I decided to go.

The night was held by LFF

I have one rule on my blog, and that is to always be honest.

So I’m going to stay true to that.

I was so nervous.

Nervous that my presence would offend someone. Nervous that I would step on someones toes.

Because even if I went there in the company of Matilda, I had the feeling I was intruding.

I guess it all comes back to the fact that it’s hard to hang around a crowd that you’ve never hung around before.

But oh wow, what an amazing gathering this was.

I dont think I’ve ever seen so many females at once in my life, I don’t think I’m exaggerating if I say we were 200, and there is something so empowering in that.

I’m so happy Matilda asked me to join, and i sincerely hope I did not offend anyone by doing so.

I have a question as well.

Is it wrong to attend programs and events held by another community than the one you’re a part of?

I would love to hear your thoughts about this, so feel free to comment down below!

Om krav

Jag är en person med höga krav på mig själv, och ibland även på andra runt mig.

För ett tag sen gjorde jag ett personlighets test som jag hittade i samband med att jag lyssnade på podden Therese och Zäta.

Vad ska jag säga.

Jag föll under personligheten “Logistiker”.

Föga förvånande.

LOGISTICIAN ( ISTJ,-A/-T)

The Logistician personality type is thought to be the most abundant, making up around 13% of the population. Their defining characteristics of integrity, practical logic and tireless dedication to duty make Logisticians a vital core to many families, as well as organizations that uphold traditions, rules and standards, such as law offices, regulatory bodies and military. People with the Logistician personality type enjoy taking responsibility for their actions, and take pride in the work they do – when working towards a goal, Logisticians hold back none of their time and energy completing each relevant task with accuracy and patience.

Logistician (ISTJ) personality

Logisticians don’t make many assumptions, preferring instead to analyze their surroundings, check their facts and arrive at practical courses of action. Logistician personalities are no-nonsense, and when they’ve made a decision, they will relay the facts necessary to achieve their goal, expecting others to grasp the situation immediately and take action. Logisticians have little tolerance for indecisiveness, but lose patience even more quickly if their chosen course is challenged with impractical theories, especially if they ignore key details – if challenges becomes time-consuming debates, Logisticians can become noticeably angry as deadlines tick nearer.

 

hrm… jag känner väll igen mig en smula om vi säger som så.

Och vi verkar ju vara rätt många, vi logistiker, så det gäller väll att hitta rätt skara människor att jobba med helt enkelt…

En av de större skolarbetena nu är en akademisk essä med tillhörande presentation.

Jag har lagt pinsamt många timmar på att slipa på den här förbenade essän, och var dessutom riktigt nöjd över att jag lyckades knåpa ihop den.

Igårkväll 21:41 kom domen.

Den va inge vidare va.

Jag är också en person som har väldigt svårt att vara glad för andras skull just i den minuten när det för mig själv inte gått så bra, så man kan väll säga att jag kunde ha hanterat situationen en aning mera graciöst när en av mina klasskamrater hörde av sig med sina resultat.

Nu har jag legat och gottat mig i min egna självömkan ett tag så nu ska jag väll ta tag i det hela. Vi får nämligen sända in en korrigerad version och därmed kan vi eventuellt höja vitsordet.

Men först ska jag uppsöka närmsta butik och köpa en överflödig mäng choklad.

Jag säger som jag sagt förut,

Låtom edert kaffe vara starkt och eder måndag kort!

-I


 

I’m a overachiever, always been and will probably always be.

A while ago I did the “16 personalities” test. I found it whilst listening to a Swedish podcast.

I fell under the category Logistician.

Not that surprising.

We seem to be a decent crowd, me and my fellow Logisticians.

Unfortunately, this personality really showed it’s true colours last night when I got feedback for my latest essay.

I didn’t end up with the grade I wanted, so after wallowing in my own self-pity for a while, I’ve decided to try to redo it to get a better grade.

May your coffee be strong and your Monday short!

-I