Om flyttlådor och diskmaskinstragedier.

I skrivande stund:

Photo on 23-07-2018 at 18.49.jpg

Blir det varmare är jag rädd att det bara kommer återstå en blöt pöl av undertecknad.
Jag har försökt piffa till min sketna måndag med ett champagneglas fyllt med Coca-Cola (sponsor me please) men det har ingen vidare uppiggande effekt är jag rädd.

Sedan sist har vi flyttat.
Joo, sirru. Det gick typ lika snabbt undan med denna förbenade flytt som det gjorde i vintras när Herr B skulle börja skida.

Jag har yrt runt i lägenheten likt en galning med mina Method städgrejjer i högsta hugg. Ett rätt tappert om än lamt försök, om jag får säga det själv, att få till någon form av hemkänsla.

Vi bor sedemera i radhus, kör Nissan , äger barnvagn och jag tror aldrig jag känt mig mera “vuxen”.

Det har sina negativa sidor att flytta till radhus dock. Bortsätt från det faktum att jag inte riktigt trivs ännu så har vi….

img_20180723_185444.jpg
Feast your eyes på en svettig, finnig och desperat gravid nybliven laasmobo.

INGEN DISKMASKIN.

Det gapande hålet i köket frambringar lika många svettdroppar som värmen.
VEM SKA DISKA?!

Nej det är helt sjukt.

Vi har bott här i ungefär 73h och Herr B har redan gett upp.

Är det banne mig ingen diskmaskin som fyller ut hålet i köket inom den närmsta vecka vette fasen hur detta äktenskap kommer klara sig.

Jag tror faktist att det enda Herr B faktist sörjer är diskmaskinen som står kvar i vår gamla lägenhet.
Jag är även rätt säker på att han under ett flertal tillfällen tänkt ut diverse olika metoder på “diskmaskins-kidnappning”.

Tack gode guacamole att vi har tvättmaskin, har väldans svårt att se Herr B stå med ett tvättbräde i tvättrummet 😉

Jag hoppas er vecka blir en vacker sådan och att ni även kanske hinner njuta av Jakobsdagar 🙂

Ha det fint!

-I

 

 

Advertisements

Om att vara dålig på att vara gravid.

…smyger in och sätter sig ner vid datorn…

…hej…

Det dammar bland textraderna här nu igen, men jag har liksom inte ro att sitta inne när vi har ett sånt här U N D E R B A R T sommarväder.

37143993_1987283701322741_7608974945040728064_n.jpg

Jag jobbar på dagarna och njuter så mycket jag bara hinner, och orkar, på kvällarna.

Det har varit rätt jobbigt den senaste tiden också. Mitt mående är inte helt på topp, vilket ju är helt förståeligt men ändå rätt irriterande.

Jag är en person som blir rastlöst väldigt lätt och jag har liksom haft lite (läs väldigt) svårt att acceptera att jag inte orkar lika mycket i mitt nuvarande tillstånd.

Förra veckan bar jag och syster C ner lillebror I:s spjälsäng och jag borde väll ha förstått att 2h i vad man kan likna som squat position kanske inte är såå fördelaktigt just nu. Herr T har sedermera förbjudit mig att måla upp den tills jag mår lite bättre.

Mitt mående ja.

Mitt illamående har gett mig sig mestadels, bara en smula illamående mitt i dagarna och på kvällarna kvarstår av vad man så snitsigt kallar “morgon illamående”.

Någon nerv ligger i kläm i vänster lår/höft och vissa dagar ser jag mera ut som en halvfull anka när jag vankar iväg till och från jobbet.

Det tuffaste för mig just nu är nog tröttheten och alla hormoner som sätter fart på min arma ångest hjärna.  Jag har blivit tvungen att gå ner i arbetstid för att orka med övriga livet och i mitt huvud känns det lite som ett misslyckande.

Efter förra veckans besök hos rådgivningen konstaterade min rådgivningstant (får man kalla dem tanter?) att jag eventuellt behöver få i mig mera järn så denna vecka ska jag börja ta mina tabletter och hoppas att de hjälper upp orken lite 🙂

Sist men inte minst, känner jag en sådan löjligt stor oro för att bli ensam. Alla på sociala medier och även i verkliga livet verkar ju ha “mamma-kompisar” med barn i samma ålder. HUR HITTAR MAN DEM? Jag har lite svårt att tro att man liksom snubblar över dem på väg in till förlossningssalen och besämmer träff på Fiika.

Tur för mig att jag ändå har en handfull med otroliga vänner som även råkar vara underbara mammor. ❤
Misstänker de snart kan förvänta sig en hel del samtal/meddelanden 😉
(Ping Cindy, Matilda & Sandra)


I skrivande stund befinner vi oss i slutet av vecka 17, eller ja… gör vi det ? 16+5 står det i appen, och jag känner mig riktigt dålig på att vara gravid. (Bara en sån sak att jag inte för mitt liv kan komma underfund med hur i hela vida friden man räknar dessa förbaskade veckor!!!) Det känns som att alla andra blivande mördar har stenkoll på allt. Det har verkligen inte jag.

Jag har verkligen inte läst in mig på något och efter diverse samtal med de som redan förlöst sina små mirakel känner jag mig ungefär lika yrig som syster C:s hönor.

Jag har dock lärt mig ett par, rent utav fem, saker såhär långt i min graviditet.

  • GRAVIDMAGE = ALLMÄN EGENDOM
    Jag kan inte förklara hur otroligt obehagligt jag finner det att alla ska TAFSA på min mage. Jag har nog missat memot, men jag tycker faktist inte det är så myyysit när människor kommer fram på stan och klappar min mage likt en liten kattunge. Speciellt inte om personen ifråga är okänd och även man. Jag tror knappast du, kära man, skulle ha tyckt det var så mysigt om jag klappade din mage på samma gång som jag mumlade ohörbara ord.

c6b01567d9ef3e19d0117b032707ebf5--pregnant-humor-im-pregnant.jpg

  • KLÄDPROVNING=KVÄVNINGSRISK
    I December 2016 skrev jag ett inlägg om hur en helt vanlig shoppingtur med undertecknad normalt slutar (här kan du läsa det om det intresserar 😉Jag trodde inte det kunde bli värre, men oj så fel man kan ha.
    Nu för tiden har den där varelsen även äntrat mitt eget hem, och det är nog bara på tur jag sitter här idag. Jag tänker faktist inte gå in mera detaljerat på det här utan skänker dig bara en vänligt, men sträng, uppmaning.
    PRÖVA ALDRIG KLÄMMA IN KULAN I EN KLÄNNING SOM SYTTS 1950ISH!

 

  • MAMA-THIGTS
    Jag tror inte jag behöver utveckla denna punkt destu mera.

 

  • KOLLA INTE YOUTUBE VIDEOR
    Jag har väll alltid varit lite små-rädd för hela baletten med att föda barn. Men efter x-antal timmar på YouTube (med videor under sökningen “labor and delivery story”, för att inte tala om de rekommenderade videorna under rubriken “postpartum update”) en vanlig tisdagkväll kan jag lugnt konstatera att situationen inte förbättrats. GODE GUACAMOLE alltså. Jag finner inga ord.

 

  • GRAVID-TUTTAR
    Hänvisar till bild nedanför:
    df7d150a6f347319d1522d522b31315f.jpg

 

Gravid-tuttar och tafsande gubbar i all ära. Jag väljer att tro att jag snart blir bättre på att vara gravid. Att jag liksom kommer falla sådär graciöst in i detta livsskede och att den ökända “pregnancy glowen” snart även hittar till mig.

Jag har dock mina tvivel 😉

Då är det ju tur i oturen att just detta stadie “bara” håller på i 9 månader, för jag vill faktist tro att jag är bättra på att vara mamma 🙂

Ha en underbar vecka vänner, njuuuut av solen!

-I