Om räddningsaktioner och suspekta frukt-mums burkar.

Vardagen infinner sig sakta men säkert i det Bobergska hushållet.

Låt mig ge ett exempel på en helt vanlig dag.

Áile har bestämt sig för att heeeelt strunta i vårt välplanerade schema vi har levt genom de senaste halvåret.
En vanlig morgon vaknar hon mellan 8 och 9.
Sen stiger vi upp och kokar gröt åt henne.

Now…

redan här har mamman allt som oftast haft hjärtsnörp.

Jag har ju, som bekant, en smula svårt för kladd.
Jag får liksom myrkrypningar i hela kroppen när det blir kladdigt.

Hur tror ni det ser ut när en 8månaders tjej ska äta morgongröt med plommonpuré?

Just precis.

Därför är jag oändligt tacksam över att någon på IKEA utvecklat produkten KLADDIG.
Den är en lifesaver 😉

IMG_20190702_101226

Mitt under morgonmålet hörde vi märkliga ljud från tvättrummet.
I vanliga fall skulle jag ignorera de krafsande ljuden men de var ovanlig desperata denna morgon, så jag och Dootro gick för att undersöka saken.

Väl inne i badrummet är de krafsande rörelserna ännu mera desperata men någon fyrfota individ syns inte till.
Vi söker ett par minuter, jag och Áile, och plötsligt ser jag en tass i ögonvrån.

Det visar sig att Mio, den äldre av de fyrfotade Los Hårbolls, har hamnat i en rejäl knipa.

Hon har fastnat bakom tvättmaskinen.

Det är en skamsen blick som möter vår när vi lutar oss över tvättmaskinen för att utvärdera hur pass allvarlig räddningsauktionen kommer bli.
Efter många om och men lyckas vi rucka tvättmaskinen så pass mycket att Mio lyckas kravla sig upp…

Vi fortsätter vår dag, tar en cykeltur, njuter av den mera behagliga temperaturen som råder och förbannar My för att hon under natten käkat upp en bit av vår säng.

IMG-20190719-WA0001.jpeg

Sen får undertecknad någon form av tillfällig sinnesförvirring och bestämmer sig för att house-wifea till det.

Vi tar en sväng via affären och införskaffar nödvändiga ingredienser till kvällens middag. Väl hemma skrider jag till verket, glad i hågen över mina kommande fru-poäng.

Knappt hinner jag plocka fram alla ingredienser innan Dootro blir som förbytt.
Jag vill inte “utelämna” alla detaljer men vi kan säga att hon var mer lik denna  individ…

…än sig själv

Arg som ett bi är hon när hon skriker och försöker ta sig ur matstolen.

Kallsvetten bryter ut och efter många lååånga minuter inser jag varför hon blivit så arg.

Hon vill ha fruktpurén som står på köksbänken.

I vanliga fall skulle jag inte ha protesterat, men i detta fall var “fruktpurén”…

Screenshot_20190802_121217.jpg

… en UncleBens sås.

Behöver jag överhuvudtaget förklara att hon förbannade dagen jag föddes när jag hällde såsen över min stekta kyckling?

“Sådan mor sådan dotter” konstaterade Herr B när han kom hem från jobbet.

Härliga härliga vardag, med Dootro i släptåg lär det då aldrig bli tråkigt 😉