Om tankar kring mänsklig lättja och mål för 2020.

Året börjar lida mot sitt slut.
Det har varit ett händelserikt år för min del.
Händelserikt och svårt.
Jag skulle nog beskriva 2019 som en enda lång kraftansträngning.
I ärlighetens namn är jag nog rätt tacksam över att året är slut.
Det har inte varit lätt och nu är jag helt slut.
Med kontant trötthet och en konstant gnagande ångest känner jag att det är dags att ta tag i livet lite.


Jag gillar inte termen “nyårslöften”.
Mycket eftersom jag personligen tycker det är lite väl ambitiös det här med att lova att man ska ta tag i saker och ting.
Hos oss kallar vi dem mål istället. Då blir det liksom inte heller så himla jobbit om man inte orkar hela vägen fram, vilket ju ohjälpligt ibland händer. Livet kommer emellan ibland.

Vi har en del gemensamma mål för 2020, jag och min man.

Bortsätt från det återkommande målet att bostads-spara mera och minska på skärmtiden har vi ett mycket viktigt mål:

Vi ska sluta vara så lata.

Under 2019 har jag funderat mycket på det här med bekvämlighet.
Varför har människan blivit så lat, varför kräver vi bekvämlighet?

Jag känner att mänskligheten har målat in sig i ett hörn lite när det kommer till bekvämligheter.
Vi beställer det mesta på nätet, väljer hemleverans om möjligt.
Vi “orkar” inte gå ut på promenader om det regnar lite eller om det blåser och jag kan nog personligen räkna de tillfällen när vi tagit cykeln till min mors, istället för bilen på en hand.

IMG_20191202_140420_384.jpg

Butiker säljer färdigkokt ris på påse (detta mina vänner är så himla sjukt i min värld att jag inte riktigt har kunnat släppa det!) och vi skulle inte tänka tanken på att baka vårt eget bröd.

Jaha?! men vad har det med saken att göra då? kanske du undrar.

Joo, jag har en teori. Jag tror nämligen inte människan är byggd för all den här bekvämligheten. Jag tror inte vi mår bra av den.
Vi bor ju, som bekant, i en hyreslägenhet och jag behöver inte göra NÅGONTING.

Snön blir skottad, gången sandad och går något sönder är det bara att ringa åt hyresvärden.
Visst är det skönt, men i somras skrämde jag livet ur en stackars dam som låg i min rabatt och rensade ogräs när jag bad henne lämna ogräset, för jag ville sköta det själv.

Jag tror faktist, helhjärtat, att jag skulle må bättre av att få bo 40 km från närmsta stad.
Jag tror att jag som person inte skulle känna mig lika deppig om jag hade ett eget potatisland.  Jag tror att jag, personligen, skulle slippa en stor del av mina hjärnspöken om jag fick klyva ved och sätta mig framför en öppen spis om kvällarna.

IMG_20191228_100720_177.jpg

Jag längtar liksom efter att få vara djävulskt arg varje gång snön faller, för att jag måste skotta snö. Jag vill bli arg över hur halt det är på trappen för att Herr B inte sandat och jag vill skrika mig hes när fåren har rymt ur hagen.

Är jag galen?

Kanske lite, men om så är fallet är åtminstone min man lika galen och allt blir ju roligare med en kompanjon.

Sånt som tant tänker på såhär dagen före nyårsafton.

IMG_20191120_134608_171.jpg
2020 kommer nog troligtvis inte föra med sig ett hus med tillhörande fähus, men vi ska sluta vara så bekväma. Baka vårt eget bröd, göra vår egen marmelad och gå långa promenader i skogen i jakt på svamp.

För att vi mår bra av det.

Jag antar att jag försöker säga…
Gör det du mår bra av, oavsett vad världen runt dig tycker om det.
Det är ditt liv.
Lev det så att du, när det är dags för dig att kila vidare, är stolt och inte ångrar en minut.

Gott Nytt År!
Ta hand om er!

-I

 

Om en Minttupläd.

Även om det senaste halvåret har bestått mestadels av en massa…massa skrivande, har jag förstått inte helt kunnat lägga mina garnrelaterade projekt på hyllan.

Den här filten blev till under en vävkurs jag gick för snart 3 år sedan. Den har legat halvfärdig i en garderob i väntan på att få fransar.

I höst, när orken inte riktigt fanns för att påbörja något nytt projekt blev den äntligen klar. Och jag måste säga att jag ÄLSKAR den.

Tänk vad man kan skapa med lite garn alltså! ❤

IMG_2833

IMG_2825

IMG_2830
Mönstret heter “Minttu huopa” och är gjort av Lankava.
Det finns här för den intresserade!


Ni glömmer väll inte att kika in hos hörnan på Instagram?
@hildurshorna
Där hittar ni mera projekt!

-I

Om stirrande tomtar och arga kickboxare.

Såhär runt juletider blir man ju inte speciellt överraskad om man möter en tomte eller två i butikerna.

Man blir dock lite överraskad när man har dem på bakgården…


I måndags hade vi haft en sådär typisk seg start på veckan.
Både jag och Herr B somnade nästan i soffan så där vid halv 11 snåret beslöt vi oss för att ta oss en kvällsfika för att sedan krypa till kojs.

När vi satt där vid köksbordet hörde vi några märkliga ljud. Ett shufflande ljud som verkade komma från utsidan.

“Ojj, va konstigt det låter? Har det börjat blåsa?” undrade Herr B medans han skyfflade in mysli.

Vi knyckte på axlarna och tänkte inte mer på det.

Enda tills det knackade på vår terassdörr.

Här bör det nämnas att vi bor i radhus, har ändlägenhet och vår bakgård vätter mot en skog. Det händer med andra ord… aldrig att eventuella gäster kommer in via terassen.

Jag är ju vida känd för att vara oerhört lättskrämd så min reaktion var nog något i denna kaliber:

medans Herr B bara lugnt höjde blicken….

“Jahaaa…” hör jag Herr B yttra innan han svänger blicken mot mig.
“Det står 3 tomtar utanför dörren” konstaterar han lite trött innan han tar en till sked mysli.

 

Här väljer jag att inte titta bakåt och ber Herr B upprepa sitt konstaterande.
Han var ju rätt trött och i dessa stressiga juletider skulle jag ju inte ha varit alldeles förvånad om han somnat medans han åt så att säga…

“Det står…TRE… tomtar och stirrar på oss” säger han medans han håller ögonen på tomtarna.

Sen hör vi hur tomtarna snabbt vänder på sig och springer tillbaka samma väg som de kommit.

Det är här min trötta man vaknar till liv.
Och blir arg.

För om man känner oss så vet man att de vi hatar mest av allt i världen är det busstreck så som detta.

Herr B flyger upp från stolen, ropar något om att han minsann ska lära dem en sak eller två. Ty, vad tomtarna inte visste var att det retat upp en kickboxare och det kan ha varit deras största misstag.

Nu hann inte Herr B upp tomtarna, något han insisterar på är mitt fel eftersom jag inte ansåg han behövde springa ut och jaga tre tomtar endast iförd kalsonger och crocs.

Han har dock i besvikelsen efter detta uppfört någon form av krisplan och med jämna mellanrum ser jag hur han vandrar mot terassdörren och muttrar “nästa gång…”
Han hade även någon plan om att påbörja byggandet av ett “tomte-jakt-torn” där han kunde sitta och vänta in dem.

Jomensåaatteeh…

…Julefrid var det ja…


Om avslutade studier och julgrans-lönnmord.

Nämen, HEJ!

Man kan säga att vi hamnade i radioskugga under hösten.
Jag skyller det på studierna, men nu är allt inlämnat samt presenterat och om en vecka eller två kan jag officiellt skryta med min kandidatexamen.

Jag upplever att en kandidatexamen är ungefär lika uppskattad bland studeranden som ett irriterande småsyskon bland tonåringar , ska man vara något ska man minsann ha sin magisterexamen. Jag anser dock att en kandidatexamen är precis lika värd att firas och det är just det jag tänker göra.

I övrigt har ett märkligt vad-ska-vi-göra-idag-då lugn infunnit sig i hushållet. Utan en hel hög med deadlines har man MYCKET fritid och jag kämpar lite för att fylla dagarna med program åt dottern.

Något hon kanske inte tycker jag lyckas med eftersom hon valt att jobba i maskopi med katterna för att få julgranen på fall.

Bokstavligen.

Det verkar inte bättre än att hon ärvt sin fars Grinch-gener.

Åtminstone 2 gånger varje dag samlar hon krafter i bortre änden av vardagsrummet.
Två sekunder av total tystnad…

…innan hon störtar mot granen med ett avgrundsvrål.

-DEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!!

Avgrundsvrålet är tydligen även ett klartecken åt katterna som också de satsar alla sina nio liv på att hinna sno en julgransboll vardera.

—————————————————————————

Det glädjer mig dock att meddela att julgranen inte svimmat en endaste gång under den veckan den varit uppe.

Anledningen?

Herr B har monterat en idiotsäker upphållningsmekanism i väggen.

2 krokar
Fiskelina

Allt man behöver för en fridfull jul 😉

Att den sen är en smula sned bidrar bara till en mera personlig känsla.
Sådeså.

WhatsApp Image 2019-12-01 at 19.30.50.jpeg