Om “alla män” och normer som borde krossas.

Jag pratade med min lillasyster igår kväll.

Hon var nervös inför den stundande kvällspromenaden hon brukar ta med hunden eftersom hon blivit förföljd av en bil kvällen innan.

Hon hade bytt kurs flera gånger, korsat vägar och valt andra promenadstråk men bilen hade fortsatt att följa efter henne. Vid ett tillfälle hade de även genskjutit henne via ett annat kvarter. När de tillsist såg typen av hund som promenerade brevid henne hade de avlägsnat sig.

Jag blir uppriktigt så arg att jag ser rött.

2020 och vi har liksom inte lyckats bättre än såhär.

När jag nämner något som rör detta ämne brukar ett rätt generiskt svar vara:

“Alla män är inte våldtäktsmän.”

Nej. Det är de inte. Men hur i hela hel-vette ska jag veta VEM som är det?

Jag vet ju att min man aldrig skulle hoppa på en lite lätt berusad tjej i nån park 03:20 en lördagkväll. Jag känner ju honom.

Men tjejen som möter min man på väg hem från krogen, lördagkväll 03:20, kan inte veta det. Hon kommer vara nervös för att behöva gå förbi honom. Hon är kanske till och med rädd för min man.

Jag kan inte räkna de gångerna jag korsat en väg för att slippa möta det där killgänget. Eller de gånger jag med andan i halsen promenerat raskt hem för att hinna undan någon bakom mig.

Jag kan inte veta vad den personen har för intentioner.

Min man har aldrig varit rädd för att gå hem efter en krogkväll. Aldrig! Han är en vit  cis-man. Han har mycket få saker han behöver vara rädd för i just den situationen. Det är bara kalla fakta.

Vi lever i ett samhälle där butiker säljer försvarssprayer förpackade i rosa flaskor. Där vi lärt oss att hålla nycklarna så att de sticker ut mellan knogarna. Där vi blir tillsagda att tänka på hur vi klär oss för att inte dra till oss uppmärksamhet.

Ett samhälle där man skriver rubriker om KVINNOR som blir våldtagna istället för MÄN som våldtar. Vi läser om hur män våldtagit eller mördat SINA kvinnor som om kvinnorna bara är en ägodel.

Det är vardagsmat för en 14-årig tjej att få bilder på manliga könsorgan skickade till sig. Jag har sett hur individer försvarar dessa män.
“Jamen, tjejerna behöver ju inte kolla på bilderna. Det är ju en komplimang.”

Skojar du?!

HUR är det en komplimang att sända oönskade bilder på sitt könsorgan?

Det fanns artiklar på våra nyhetssidor för ett tag sedan där man meddelade att mobbingen minskar i skolorna. Men jag vågar nästan påstå att de digitala sexuella trakasserierna har blivit fler.

“Feminism behövs inte i Finland. Vi har det jämställt.” sa en bekant till mig en gång.

Jämställdhet handlar inte bara om löner och arbetsvillkor. Vi har en lång väg kvar.

Jämställdhet handlar om att alla oavsett kön, sexuell läggning eller klädval ska kunna känna sig trygga på kvällspromenaden, utan att ha fickorna fulla med diverse tillhyggen.
Det handlar om att färger och kläder inte ska bestämma hur vi ser på en människa. Vill min dotter bära en blå tröja med en traktor ska hon få göra det. Vill en liten kille bära en glittrig rosa klänning ska han få göra det.

Det är bara kläder och färger? Varför bryr vi oss?

Vi bryr oss för att generationen före oss gjorde det, för att de också blev lärda att pojkar är tuffa, leker med bilar och inte ska visa känslor. Det fick lära sig att flickor är tysta, försiktiga och inte tar plats.

När Áile blev ett år fick hon flera dockor.
“Hur ska hon annars veta att hon är kvinna” sa en äldre familjemedlem till mig.
“Du bara köper bilar åt henne!! Int är ju hon nån pojke heller?” sa en annan.

Jag köpte bilar, specifikt traktorer, eftersom min dotter ÄLSKAR fordon.
Fordon, Olaf och hundar. Det är hennes grej.
Hennes ögon var stora som tefat och hon tjöt av lycka när hon fick en fin grön traktor till födelsedagspresent.

Vem är jag att ta det ifrån henne bara för att hon råkar vara tjej?

Hade hon varit en kille hade principerna varit desamma. Vill min son leka med dockor och ha på sig en tunika för att han tycker den e fin så får han göra det.
Vad spelar det för roll egentligen?

När jag hamnat i diskussioner med människor om just köns-normer så är det få av dem som anser att jag gör fel, som faktist har någon anledning till varför det är fel.
“Men, om man sätter en klänning på en kille blir han ju bög!” har jag fått höra

Okej.

1. So what om han är homosexuell?
2. Hans sexuella läggning avgörs nog inte pga klädval. Tro mig. Den var avgjord långt innan han blev född.

Jag önskar så att Áile aldrig ska behöva förklara varför hon valt att ha på sig ett visst klädesplagg.
Jag önskar att hon aldrig behöver vara rädd när hon rör sig ensam.
Jag hoppas att hon inser att det inte spelar någon roll hur hon ser ut, vem hon tycker om eller vad hon har på sig.

Hon är mitt barn.
Jag älskar henne villkorslöst oavsett.
För alltid.

Om Alabamas nya lag.

Jag har aldrig varit rädd för att öppet berätta mina personliga åsikter.
Jag tror inte på att gömma mig själv, även om jag nog gjort det den senaste tiden privat.

Igår slog nyheten om Alabamas abortförbud till som en tsunami.
Hela internet var i uppror och jag personligen trodde inte det var sant.

Att vi, livmoderbärare, ännu 2019 måste slåss för rätten till vår egen kropp är så sjukt vridet.

I Alabama fallet, är grunden till denna lag baserat på bibeln.

 Den här lagstiftningen står som ett kraftfullt testamente över Alabama-bornas djupa övertygelse att varje liv är en helig gåva från Gud

Jag vill verkligen tro att min dotter kom till mig av en anledning. Att någon skapat henne bara för mig, MEN det betyder också att jag aldrig skulle tvinga min egen dotter att föda ett barn hon inte vill, kan eller är tillräckligt vuxen för att ta hand om.

Jag tänker inte gå in mera på den religösa aspekten, jag tror verkligen att det är upp till varje enskild individ att ta ett beslut så pass stort och livsomvälvande som en abort faktist är.

Det är inget lätt beslut för någon.

I Alabamas senat sitter det 29 personer. Av dem är 4 kvinnor. Alla dessa kvinnor röstade EMOT lagförslaget. Jag kan bara upprepa precis det som jag läste på en Instagram post idag: “Det var de enda fyra rösterna som borde ha räknats”

Jag får inte ihop det. HUR kan MÄN som INTE berörs av sagda lag få besluta om den? VARFÖR ska kvinnors kroppar vara någon form av allmän egendom?

Jag är och kommer alltid vara feminist.

Inte för att jag hatar män. Inte för att jag vill se kvinnor som det “högre könet”.

Utan för att jag verkligen tror på ett samhälle där var och en får bestämma över egen kropp. Ett samhälle där alla människor har lika värde om det så är på arbetsplatsen eller i rättegångar.

DU behöver inte tycka det är okej med abort.
DU får anse att det är fel.
DU får bli upprörd.
Men Du MÅSTE acceptera att varje kvinna har en egen rätt att ta det beslutet.
Du MÅSTE respektera en annan livmoderbärares beslut.

Jag vägrar låta min dotter, min älskade Áile, växa upp i ett samhälle där Kurt 65 år får bestämma över hennes kropp.

Jag vägrar vara tyst i denna diskussion. Jag gör det för min dotter och för alla andra som inte har någon röst.

Jag kämpar alltid för dig älskling. Till den dag jag drar mitt sista andetag! ❤