Om Alabamas nya lag.

Jag har aldrig varit rädd för att öppet berätta mina personliga åsikter.
Jag tror inte på att gömma mig själv, även om jag nog gjort det den senaste tiden privat.

Igår slog nyheten om Alabamas abortförbud till som en tsunami.
Hela internet var i uppror och jag personligen trodde inte det var sant.

Att vi, livmoderbärare, ännu 2019 måste slåss för rätten till vår egen kropp är så sjukt vridet.

I Alabama fallet, är grunden till denna lag baserat på bibeln.

 Den här lagstiftningen står som ett kraftfullt testamente över Alabama-bornas djupa övertygelse att varje liv är en helig gåva från Gud

Jag vill verkligen tro att min dotter kom till mig av en anledning. Att någon skapat henne bara för mig, MEN det betyder också att jag aldrig skulle tvinga min egen dotter att föda ett barn hon inte vill, kan eller är tillräckligt vuxen för att ta hand om.

Jag tänker inte gå in mera på den religösa aspekten, jag tror verkligen att det är upp till varje enskild individ att ta ett beslut så pass stort och livsomvälvande som en abort faktist är.

Det är inget lätt beslut för någon.

I Alabamas senat sitter det 29 personer. Av dem är 4 kvinnor. Alla dessa kvinnor röstade EMOT lagförslaget. Jag kan bara upprepa precis det som jag läste på en Instagram post idag: “Det var de enda fyra rösterna som borde ha räknats”

Jag får inte ihop det. HUR kan MÄN som INTE berörs av sagda lag få besluta om den? VARFÖR ska kvinnors kroppar vara någon form av allmän egendom?

Jag är och kommer alltid vara feminist.

Inte för att jag hatar män. Inte för att jag vill se kvinnor som det “högre könet”.

Utan för att jag verkligen tror på ett samhälle där var och en får bestämma över egen kropp. Ett samhälle där alla människor har lika värde om det så är på arbetsplatsen eller i rättegångar.

DU behöver inte tycka det är okej med abort.
DU får anse att det är fel.
DU får bli upprörd.
Men Du MÅSTE acceptera att varje kvinna har en egen rätt att ta det beslutet.
Du MÅSTE respektera en annan livmoderbärares beslut.

Jag vägrar låta min dotter, min älskade Áile, växa upp i ett samhälle där Kurt 65 år får bestämma över hennes kropp.

Jag vägrar vara tyst i denna diskussion. Jag gör det för min dotter och för alla andra som inte har någon röst.

Jag kämpar alltid för dig älskling. Till den dag jag drar mitt sista andetag! ❤