Om oidentifierbara telefonsvarare och en, sedan länge, förlorad värdighet.

Om du har hängt med i hörnan ett tag har du eventuellt insett att undertecknad inte bara är en själslig pensionär, utan även det största klant arslet norr om ekvatorn.

Jag kan inte för mitt liv förstå vad det är, men jag lyckas ALLTID ställa till det för mig.

Det positiva med det är ju att det genererat ett och annat blogginlägg genom tiderna. Tyvärr är de negativa aspekterna lite fler 😉

Som idag tillexempel.

Först lite bakgrundshistoria så att ni hänger med 😉

Áile har väldigt känslig mage, och efter att ha prövat de flesta ersättningar på marknaden hittade vi tillslut en ersättning som är gjord på getmjölk. denna äter hon med god aptit och är även en lite trevligare individ när hon slipper magknipet.

Ett av problemen med sagda ersättning är att den måste beställas från Tyskland. Tidigare gick den att få tag på i vanliga matvaruaffärer men den försvann från alla hyllor för ett tag sen. Den säljs i Sverige men ännu har jag inte hittat en hemsida som även sänder sina varor hit.

I alla fullaste fall drog jag  på mig detektivhatten och beslöt mig för att gå till botten med eländet.

Jag pratade med en av de nätsidorna som säljer andra produkter av samma märke och kundbetjäningen skulle försöka hitta ett svar på min fråga.
5h senare plingade det till i inkorgen och kundbetjänings killen informerade mig om att importen av sagda produkt var väldigt krånglig och att det hade att göra med myndigheternas krav.

HÄR. Precis HÄR. skulle en normal person ha tänkt “Jasså, ja det va ju inte så lyckat, men vi får väll fortsätta beställa från Tyskland då.”

Jag?

Bild 23-04-2019 kl. 16.40.jpg

Not so much.

Jag kräver alltid en förklaring på saker och ting.

“Jo det säger du” muttrade jag medans jag googlade kontaktinformation till EVIRA.

15 minuter senare, efter att ha pratat med en dam vars svenska var lika bra som min finska konstaterade vi att damen i växeln missförstått mitt ärende och  kopplat mig till EXPORT istället för IMPORT.

Hon gav mig kontaktuppgifterna till den rätta individen och jag meddelade, löjligt nöjd över mitt detektivarbete, åt Herr B att snart SNART vet vi.

Kan tilläggas att Tonis intresse var typ lika med 0 eftersom han inte störts av det faktum att maten måste fraktas hit från andra änden av Europa. 

Det är här mina klant-arsel-gener kommer fram i full galopp.

Jag följer exportdamens instruktioner och ringer ånyo till växeln och ber att få prata med den importdamen.

Var god, ögonblick säger hon i växeln, det piper till…

…och så blir det knäpptyst.

“Ojj vad märkligt. Nu tror jag nog de lurade mig” konstaterar jag skrattande åt Herr B.

Bild 23-04-2019 kl. 16.41

“De sände mig säkert till nått tomrum där de samlar alla människor de inte orkar med”

1 minut till går och jag pratar med Áile samtidigt som jag diskuterar veckans matuppköp med Toni.

Plötsligt säger en något robotliknande röst:

“Du har nått meddelandets maxlängd. Var god lämna ett nytt meddelande”

HEJ OCH HÅ VAD BRA DET GÅÅÅR!

Jag har alltså lämnat ett meddelande vars längd jag inte vet, till en människa jag inte känner, där jag både tror jag är stand-up komiker, PRATAR BEBIS SPRÅK samt diskuterar veckans meny.

!!!

Snälla någon.

Hjälp mig återfå min värdighet och kanske även en smula förstånd.

Tack.

 

Advertisements

Om en föusfest och en påskäggsjakt.

God måndag!

Jag hoppas er påskhelg bjöd på en hel massa godis och andra trevligheter.

Hos oss körde vi all in och bevistade både en 40-års fest med glitter&glamour/nitar&läder som tema samt jagade ägg hos päronen.

40-års festen ja.
Min faster, lill-faster Mia, förärade oss med en inbjudan till hennes 40-års festligheter.

Syster C och jag dansade och dansade och dansade…. jamen ni förstår.
När klockan slog 01:00 begav vi oss hem och KÄRA GÖSTA vad rolig jag hade, lever på den kvällen länge!

sdr

Det var ju som sagt tema fest och följaktligen var våra outfits lite annorlunda. Jag körde på lite 20-tals stil med paljetter och glitter, medans Herr B och Áile stod för läder&nitar delen 🙂

Klänningen är av märket RoRox. Kan verkligen rekommendera det märket om du är på jakt efter kläder med ett vist årtionde i åtanke. Kanske inte bästa kvaliteten, men för detta ändamål var den perfekt!
I håret hade jag en replika av ett av många diadem som fanns med i filmen The Great Gatsby (en av mina absoluta favoritfilmer 🙂), köpt från E-bay för några ynka €.

Igår var jag och Herr B lite slitna och rösten bar inte helt efter alla gånger vi vrålade med i låtarna 😅
Áile däremot var pigg som aldrig förr och valde att vakna första gången redan vid 05:15, då var föräldraskapet ungefär lika pigga som chihuahua nr 2…

…men efter lite övertalning somnade hon om och fick sedermera lite trevligare föräldrar  lagom till att hon vaknade nästa gång 😉


Igår kväll stundade den något nya traditionen “gömma-påskägg” hos Blomströmska klanen.

Förra året vek vi oss dubbelt av skratt under pågående ägg-jakt, och inte kunde vi ju vara sämre i år!

Syster C styrde upp hela tjottaballongen även fast majoriteten av klanen var lite mindre engagerade än vad hon fann önskvärt.

När alla hade gömt sina 4 ägg, släppte mor min lös oss

Likt kalvar på grönbete kastade samtliga familjemedlemmar ut sig genom dörren på jakt efter ägg.

För de som inte vet det, har jag en lillebror som är nyss fyllda 18 år. Det är alltså 7 år mellan oss.
7 år och 20 cm för att vara exakt. Han är jäkligt lång.

Han går under smeknamnet “lang-beina-krantshi” hos oss. Jag under smeknamnet “hobbiten”. 😉

Det är ju då inte till fördel när man ska söka ägg han gömt undan.

Ett ägg hade han  finurligt nog lyckats pressa fast på det andra “trappsteget” i en räddningsstege som befinner sig under hans sovrumsfönster på andra våningen.
Sagda steges första “trappsteg” är högre upp än jag är lång.
Jag kämpade i 5 minuter men fick se mig besegrad när far min svepte förbi och tog ägget i bara farten.

Lillebror skrattade så tårarna rann.

“Ida!! Koma! Sta ijee!” sa han när vi hittat alla hans ägg, varav det sista var placerat MITT PÅ kåpan till pappas bilsläp.
Han ställde sig bredvid fars bilsläp och skrattade hysteriskt.

“Du sir ju int e heldär”.
“Sådee lang sku du ha behöva vara för ti ens sii e” konstaterade han och höll handen 20 cm över mitt huvud.
“Du ska aldär ha fått taan e” sa han mellan skrattattackerna och höll handen 20 cm över mitt huvud.


Imorgon är det åter igen vardag.
Vi har verkligen skitit i allt vad rutiner heter denna helg, så få se hur morgondagen går för mig och Áile 😉

Om ett par nya princessbyxor.

Efter felsteget med Áiles puderrosa pricessbyxor tog det ungefär 0,5 sekunder till att jag beställt nytt garn.

Jag älskar verkligen det här mönstret och eftersom det tycks vara sommar på intågande misstänker jag användnings tillfällena vara få.
Därför fick dessa byxor top-prioritet bland mina stickprojekt.

IMG_0731_Fotor

Lagom till påskens festligheter blev de klara, Áiles pastelliga princessbyxor.

IMG_0759_Fotor

IMG_0762_Fotor

Jag misstänker att byxorna och pupu-liten mössan kommer användas flitigt under helgen 😉

Jag har stickat dessa i DROPS – Puna och mönstret hittar ni inne hos LykkeLiten.

IMG_0751_Fotor


Jag vill även rikta ett ödmjukt tack till syster C för fotoassistansen 😉

IMG_0734_Fotor


Nu tar vi påsk ledig jag och lilla familjen.
På programmet står besök hos “gambä” mommo och moffa samt en temafest för en 40-åring.
I övrigt kommer vi bara njuta av det underbara vädret vi fått och äta alldeles för mycket påskgodis 🙂

Hoppas ni får en lugn och skön påsk!
-I

Om påskens kattgräs.

Tidigare i veckan, en dag när dootro var på gott humör, beslutade jag mig för att så årets påskgräs.
Hos oss har vi alltid korngräs eftersom det är ett kattvänligt alternativ.

Problemet med korngräs är att det är mycket grövre än vanligt påskgräs, det blir liksom inte lika fint alla gånger.
Desto större kärl man sår i desto mer likt en bambuskog blir det 🙂
Dessutom missförstår Los Hårbolls alltid varför vi valt att så påskgräs och nästan varje år sedan vi blev med katt har det sett ut såhär

 

 

Förra året gick det snäppet bättre en stund, men likväl var det jord över hela lägenheten efter ett par timmar av ihärdigt grävande av hårbollarna på bilden.

 

 

Det var därför med viss motvillighet jag beslöt mig för att ändå så lite påsk-/kattgräs. Klart ungen måste få ha påskgräs sin första påsk tänkte jag.
(Som om hon kommer minnas det liksom… “Jo jag minns nog när mamma trotsade katterna och sådde påskgräs för min skull…)

På vårt bröllop hade vi gjort blomsterarrangemangen i udda kaffekoppar (håll utkik efter ett inlägg ang. just dekorationerna på bröllopet, det är under konstruktion)…

…och en del av dem sparade jag trots att Herr B hade rätt hårda protester mot mina pensionärs koppar.
“Når ska du använd dömde Ida? ALDRIG!”

Jag säger likt dem gamla damen i nya mamma-mia filmen:
It’s called KARMA and it’s spelled HA!

IMG_20190411_112536.jpg

För se tant har nämligen sått sitt påskgräs i dem.
Jag måste få lov att säga att det är OERHÖRT mommo-chict och härligt.
Faktist.

Nu återstår det bara att se om det faktist blir gräs av det också, eller om jag och mina väldigt o-gröna fingrar hinner ha livet av stackarna innan de hunnit börja gro 😉

-I

 

Om Instagram i pappersformat.

Under en längre tid har jag nojjat sönder över alla bilder jag har på instagram.

I många fall är det enda stället jag har dem, och jag har varit/är rädd att de ska försvinna vid en eventuell Instagram kollaps. 😉

Jag hade redan under en längre tid planerat att beställa efter alla bilder va för sig för att göra ett album, men eftersom jag har en förkärlek till ordkonsten också ville jag få med texterna.

Efter lite funderande hit och dit beslöt jag mig för att försöka göra fotoböcker istället, och OJJ vad nöjd jag blev!

img_20190404_124055.jpg

Så kul att ha alla bilder från ett år i samma bok.

dav
dav

Definitivt något jag rekommenderar om du, precis som undertecknad, inte riktigt litar på alla dessa appar 😉

-I

 

 

Om fasader och en vingejakke.

Igår slog jag följe med min vän Matilda och hennes syster till en kvinnokväll för att lyssna till en paneldiskussion om fasader.

Missförstå mig rätt när jag säger att jag fortfarande är alldeles trött i huvudet.

Dessa kvällar sätter så mycket tankar och funderingar i rullning. Hela vägen hem diskuterade vi tre olika saker vi (eheh mest jag) börjat funder på.
Jag kunde ha fortsatt flera timmar till.
Det är så oerhört intressant att lyssna till andras uppfattningar och tankar.

Sticksömmen som jag hade tagit med mig förblev orörd, det fanns liksom inte tid till att både lyssna, reflektera och sticka för mig 😉
Så Áiles nya princessbyxor jag hade tänkt visa er får vänta ännu en stund.

Något som däremot är helt klart är hennes VingeJakke 🙂

vingejakke_lavendel

Om du är sugen på att sticka din egen vingejakke hittar du mönstret i KlompeLompes sommarbarn. 

IMG_20190402_104833.jpg

Jag har stickat min i DROPS baby merino. (färg 39)

Tant har försökt gaska upp sig när det kommer till bilderna här i hörnan. Tyvärr har jag enbart min telefon till förfogande så det blir inga pinterest-inspo bilder precis 😉 

Nu ska jag passa på att sticka lite på princessbyxorna innan barnet får för sig att vakna från sin eftermiddags lur!

-I

Om veckans motvind.

Jag har ju, som bekant, en princip här i hörnan.

Det är ingen “putsad” version av mig själv eller livet överlag.
Jag har ju liksom fått nog av alla polerade fasader vi ser överallt dessa dagar.

Det är ju, precis som vi alla vet, en del motvind i livet också.

De senaste veckorna har det nog i ärlighetens namn varit lite väl mycket av just den sorten. 


Veckans motvindsrubriker lyder alltså:

Huslåns-besvikelser och prickigt barn.

Huslån ja…
I skrivande stund hyr vi en 60 kvadrats lägenhet av kommunen. Lägenheten är fin, rätt ny renoverad. Lite trångt om saligheten är det ibland men för det mesta räcker den, rent storleksmässigt, gott och väl åt oss tre, men den är ju inte vår. Dessutom är jag inte så förtjust i området och känner mig stundvis väldigt isolerad.

Det här med eget hem, det känns ju som att det är nästa steg i livet.
Eftersom jag är en människa som gärna vill ha all information om… allt, beslöt vi oss därför för att prata snällt med banken innan vi fortsatte drömma.

Det gick dock inte helt som på Strömsö och vi får, om än något motvilligt, bara konstatera att vi behöver spara mera pengar.

Det här är en sån sak som lagt sig lite som en dimma över humöret. Jag vill ju att Lillon ska få ha ett eget rum där hon kan stöka på med sina leksaker i fred.  Det är kanske inte riktig aktuellt ännu på ett år eller två, men bara den där vissheten om att det nog kommer dröja längre än så innan vi har ett “eget” hem, har dragit ner humöret en del.

Och även om jag helst skulle ha gjort som Áile…

IMG-20190329-WA0005.jpeg
…räckt ut tungan, kollat i kors och även gärna stampat lite lätt i golvet för att visa mitt missnöje åt vår snälla banktant, är det ju inte hennes fel.

Någon större katastrof är det ju självklart inte, och vi har efter en del funderande beslutat oss för att försöka hitta en 3-rummare lite mera centralt att hyra istället.


Som rubrik två lyder har mitt barn intagit en något mera prickig form denna vecka.

Áile har, enda sedan födseln, haft det lite jobbigt med huden. Torr och eländig har den varit. Under veckan som gått har dock utslagen blivit avsevärt värre och jag sökte råd på en av “mamma-grupperna” jag är med i på Facebook.

Skärmavbild 2019-03-30 kl. 15.53.43.png

Efter att ha fått en stor hop med goda råd, och en sväng till jouren, har det nu konstaterats att hon högst antagligen lider av mjölkproteins allergi.

Inte riktig det jag hade hoppats förstås men precis som huslåns historien är det ju ingen större katastrof 🙂


Jamen sådär, då har vi klarat av de där lite mindre trevliga grejerna livet bjuder på också. Jag tror det kan vara nyttigt att göra det ibland också 🙂

Jag hoppas den nya veckan bjuder på mer medvind än motvind för er, och att ni kanske slänger upp en “meltdown” bild av barnen eller varför inte en snapshot av det stökiga vardagsrummet, istället för den där perfekta och välkomponerade bilden av eftermiddagskaffet.
#hildursverklighet kan ni använda, om andan faller på, så samlar vi dem så att vi gemensamt kan sitta och skratt-gråta åt livet 🙂
He ir en lycko ti deil mee se 😉

-I

 

 

Om vårtecken och loppisfynd.

Jag tror bestämt det är vår på intågande.

Solen lyser, svanar skränar och asfalten har smultit fram.
I vanliga fall skulle jag inte bli alldeles för övertygad. Dessa tecken har ju en tendens att bara vagga in en i någon form av falsk säkerhet, men de senaste dagarna har det absolut säkraste av vårtecken smugit fram.

Jag nyser.
Konstant.

Inte nog med det en väldigt distinktiv snuva har även hittat mig.

Det är pollensäsong.

3ddc7cfbd625707373c2dd7fecafc066.jpg
bild källa

I vanliga fall skulle jag inte precis hoppa jämfota av glädje, jag är nämligen en sån där hemsk människa som älskar vintern, men efter denna evighets vinter måste jag erkänna att jag längtat lite.


I övrigt har det blivit en del loppis-rundor den senaste tiden.

Lillon har knappt haft något som passat och eftersom barn i denna ålder inte precis sliter sina kläder tycker jag det går absolut lika bra att handla kläder second-hand. Dessutom blir det ju oftast billigare, och då kan man ju passa på att handla lite mera 😉

img_20190330_141629.jpgJag anar ett visst färgtema… Älskar pasteller till våren och sommaren!
Är även väldans svag för Kappahls Newbie kollektion så om någon har diverse plagg i storlek 62 som bara ligger och samlar damm kan ni ju höra av er 😉


 

Jag har även, i sviterna av veckans motvindar (mer om det i ett annat inlägg), själv plockat ihop och gjort mig av med en del grejer samt fördjupat mig i Marie Kondos underbara städvärld. på kvällarna har jag försökt färdigställa mitt evighets-stickprojekt.

Needless to say är våra skåp lite sådär äckligt i ordning (men det lär nog snart ge med sig) och Áiles KlompeLompe vingejakke snart klar.

Så vi fortsätter och hoppas att helgen bjuder på ännu mera sol, ett par allergitabletter och mer medvind än motvind 🙂

-I

Om krympta princessbyxor och grillsäsongs-start.

God måndag!

Hoppas ni haft en bra helg 🙂

Här i huset har hjärnspöken röjt runt rejält, det blir så ibland.

Om man bortser från dem har vi ändå haft en bra helg.


När min hjärna inte riktig vill sammarbeta finns det ett par saker som hjälper VARJE gång. Det första är att sträck-kolla x-antal avsnitt Bones, det andra att städa.

Dessa dagar är det förstnämnda inte alltid så lätt. Lillon gillar liksom inte Bones lika mycket som undertecknad. Harmt, men det ska vi nog kunna åtgärder lite längre fram 😉 Därför fick det bli allternativ två denna gång.

 Jag ÄLSKAR att städa. Jag finner det mera njutbart att strosa bland städtillbehör en fredag än att bege mig ut på krogen.

Iallafall… Jag drog alltså igång med ett ordentligt städ-talko här hemma. Alla familjemedlemmar var inte lika taggade på den valda terapiformen.  Men det är sådant man får ta.

img-20190310-wa0001.jpeg

Någon gång mellan att ha flängt runt som en galning med dammsugaren och matat barnet slängde jag i en tvättmaskin av bara farten, utan större eftertänksamhet.

STORT misstag.

(liten disclaimer. Städning fungerar, i allmänhet, YPPERLIGT som terapiform så länge man inte har fullt så mycket hjärnspöken som undertecknad hade. Då blir man lätt lite yrig och saker som denna händer mycket lätt.)

Jag tömde alltså ur all ren tvätt ur tvättmaskinen och ser till min stora fasa detta

nor

Jag har alltså tvättat Áiles “lillans princess byxor” med resten av hennes smutskläder. Det ska nämnas att detta hjärnspöks-vrak grät inte bara en eller två tårar när jag gjorde denna upptäckt.

Någon gång efter den hemska upptäckten hörde jag Herr B mumla något om “grill” och “entrecote”. Så fort dörren slog i lås bakom honom inser jag att han nog var på väg till mina föräldrars för att hämta vår födelsedagspresent.

45 minuter senare ser jag detta på terassen:

IMG_20190310_133307.jpg

Så jag kan härmed, med måttlig förtjusning över den något tidiga starten, meddela att det Boberska hushållet påbörjat grillsäsongen.

“Grillsäsongen stundar mellan min och din födelsedag”  sa Herr B genom röken…
Bara 10 månader och 26 dagar kvar då med andra ord.

Vi hade en riktig trevlig stund ute på terassen, hela familjen. Vissa lite coolare än andra 😉

IMG_20190310_132738.jpg

Hjärnspökena är kvar, om än lite mindre högljudda, men när jag sitter här i vardagsrummet och hör hur Lillon och Mannen ligger i sovrummet och pratar och skrattar tillsammans känns det genast snäppet bättre.
Imorgon är en ny dag.
Nya tag då!

-I

Om vardagar och sorgliga varelser på gym.

Det ekar tomt här, försöker få till någon form av rutin med skrivandet igen. Det kommer bli bättre. Lovar.

Glad “feitistiisda” på er!

Här i huset har dagen börjat… sent och med en mor i chocktillstånd.

Barnet har nämligen sovit HELA natten.
Somnade 21:00 och vaknade 06:00 för frukost, hamnade i någon form av matkoma och somnade om till 09:30

Bild 05-03-2019 kl. 11.05 #2.jpg

Vi var ungefär lika chockade båda två.

Förutom att ha haft löjligt roligt med min webkamera den senaste tiden har det även skett någon form av mirakel.

Precis som jag skrev för ett par år sedan har det här med träning aldrig varit min favorit sysselsättning så att säga.

Men efter att ha spenderat 7 månader i vågrätt läge förra året har jag konstaterat att den något svaga konditionen som fanns där numera är icke existerande.
Jag tror jag har ärvt min gym-inställning av min mor, för hon har då aldrig heller hoppat jämfota när någon nämnt denna institution.

MEN SE!

Mor min har antingen fått någon form av ålderskris (puss, älskar dig mamma ❤) eller så har hon bara fått för sig att gym är roligt.
Hon berättade nämligen, otroligt glad i hågen, om att hon skaffat gymkort och AKTIVT ANVÄNDER DET en gång i veckan.
Så när mor min frågade om jag och syster C ville hänga på en eftermiddag kunde vi ju inte säga nej. Man har väll någon form av värdighet ändå 😉

Vi släpade alltså våra as-svaga, socialfobis-fyllda lekamen till byns gym.
Efter att vi suttit i bilen utanför gymmet i 10 minuter och krisat sönder över vad i hela friden vi gett oss in på följde vi, likt två hundvalpar, vår mor in till gymet.

Vette fasen vad som hände alltså.
För min del är det nog någon form av kombination av ålderskris och jävlaranamma som slagit till. För ut kom jag med mitt alldeles egna gymkort?
Det även fast jag råkade se mig själv i spegeln under diverse övningar och trodde jag fått ögonkontakt med Sid från IceAge…

Förvirringen var stor för samtliga medlemmar i det Bobergska hushållet. Barnet och Mannen utbytte blickar av misstro när jag stolt visade upp min “dongel” när jag kom hem.

Mjoorå, såatteeh 😉

Njut av det fina vädret och ät alldeles för många fastlagsbullar!

-I