Om sommarlov.

Jag har bestämt mig för att ta sommarlov från bloggen.
Nya, friska tag till hösten igen!

Ha en fin midsommar och en underbar fortsättning på sommaren!

IMG_2295.JPG

Advertisements

Om, ännu, en flytt.

För ungefär ett år sedan, i augusti 2018, flyttade jag och maken från vår lilla mysiga lägenhet i stan till ett radhus i Larsmo.
Vi skulle nog inte ha flyttat just då om det inte var för att våra hyresvärdar ville ha lägenheten för eget bruk.

Vi har inte riktig trivts där om vi säger som så.

Men se!

Precis som rubriken lyder har vi flyttat…IGEN
De 7 åren vi har varit tillsammans jag och maken har vi flyttat 5 gånger.

Mjoorå.

De senaste fem åren har vi flyttat 1 gång varje år.
Vi har dessutom lyckats pricka in antingen den dag på året det varit varmast ELLER den dagen på året när regnmängden varit löjligt stor.

Utav de tidigare 4 ställena vi kallat hem har inget känts helt rätt.
Man kunde ju tro vi totalt tappat hoppet vid det här laget, men men, skam den som ger säg säger jag bara.

I alla fullaste fall.

Nu sitter jag här, i “mitt” nya kök, och måste faktist säga att det känns riktigt bra så här långt.

Vi har haft turen att få hyra en rätt nybyggd trerummare och för första gången sedan vi flyttade ihop för 6 år sedan känns det som att jag kan tänka mig att bo här en längre tid.

IMG_20190617_115538.jpg

Det är intressant det här med att skapa ett hem.
Jag har inte riktig fått till det i våra tidigare bostäder, men här känns det redan som ett hem fast det är fullständigt kaos i alla vrår.

Under dagens promenad med Áile kändes det om möjligt ÄNNU bättre, för här har vi en grusväg kantad med hundkex och smörblommor att promenera längs.

Screenshot_20190617-120338

Jag är verkligen ingen människa som trivs på bostadsområden eller i höghus. Och även om vi bor på ett område med mycket grannar känns det ändå mera som “på landi” än som i stan, om ni förstår vad jag menar.

Här kommer vi nog trivas.

-I

 

Om tårtor och bröllopsdagar.

Man märker på de allt mer glesare inläggen att det börjar bli sommar.
Det är samma visa varje år, jag har liksom ingen vidare skrivlust dessa tider.
Det finns så mycket annat att göra!

I helgen firade jag och min man vår första bröllopsdag.
Hur vi firade?

Lövbiff, ishockey och tårta!

Jag är ju lite av en ishockeyfantast så ni må tro VM-vinsten har glatt mig de senaste dagarna 😉

Till skillnad från den mera traditionsenliga, och upptinade, tårtan valde jag att baka en helt ny 😉
Jag älskar att baka, men det är en av de intressen som jag inte riktig hinner med nu för tiden.
Därför tog jag tillfället i akt och bjöd in Familjen Flax på bröllopsdagskaffe 😉

IMG_1177_Fotor.jpg

I övrigt händer det inte så mycket just nu. Det är nätt och jämt så vi hinner med vardagen nu känns det som.

Ett loppis besök eller två finns inbokat denna vecka samt ett par student och examensfester.

Funderar även på att rensa ur skåpen en aning. Vi funderar på att eventuellt flytta… igen!… och jag VÄGRAR packa ner alla de grejer vi ändå inte använder 😉

Jodå, så lite sånt denna sista vecka i Maj… få se vad Juni har att erbjuda! 🙂

-I

 

Om en resa till andra sidan pölen.

Så har vi ånyo tagit oss nästan till veckans mitt.
Dessa veckor alltså, de bara flyger iväg!

I helgen styrde jag, Herr B, Dootro samt mina syskon kosan till vårt västra grannland. Vi skulle nämligen möta upp min mor och far som befunnit sig i sagda stad en vecka.
Målet var Stockholm, närmare bestämt Lidingö, där min mors moster Ingegerd numera bor.

Ingegerd tog sig till sverige so 17-åring och började jobba som barnflicka där när det begav sig. Nu för tiden är Ingegerd 86 år och en dam med riv i.Det är nog en stor del av samma temperament och beslutsamheten som finner sig i, den något korta, damen som även hittat till mig och det är väll kanske också därför jag alltid har älskat Ingegerd.

Även om damen dessa dagar har sin trogna rullator med sig, är det med viss svårighet man försöker hänga med när hon sätter fart i tunnelbanan. Att hon är en riktig Stockholmare är det inga tvivel om.

Förr, när vi var små jag och mina syskon, kom Ingegerd alltid hem en månad på somrarna.
Lyckan som infann sig när man fick åka till Ingegerd och mormors hemgård i Koskö eller Kostchen (stavas det så ? 😉 ) alltså! Vi grillade nästan alltid korv, som vi åt med Sorsakoskis bestick, och så hade hon alltid resväskan full med OLW-chips, mentos och hårda fruktkarameller från båten.

När jag kramade om Ingegerd i lördags var det 8 år sedan sist.
Alldeles för länge, men hon var sig lik! Rapp i svaren och allt hon sa var med glimten i ögat. Precis som förr.
Det rosa-lila läppstiftet hade hon på sig och det grå håret var kammat bakom öronen.
Doften, den där doften som jag så väl känner igen från huset i Koskö, slog emot mig i dörren.

Att dessutom få presentera henne för både Toni och Áile var så roligt! Som hon har funderat och frågat om “hande karin miin” när vi pratats vid på telefon.

Vi spenderade hela lördagen med Ingegerd och precis som varje gång vi hälsat på henne var det så svårt att säga hejdå på Stockholms gator.

Något röda i ögonen begav vi (jag, syster C och mor min) oss sedan mot ABBA museet.
ALLTSÅ!
Vilket häftigt upplägg!

En tisha rikare styrde vi sedan kosan mot en uteservering och däckade rätt snabbt i hotellsängen den kvällen 🙂

Skärmavbild 2019-05-21 kl. 22.20.12.png

På söndagen var vädret inte det bästa så hela Familjen Flax beslöt sig för att ta sig till Naturhistoriska Riksmuseet innan vi, något motvillig, begav oss mot hamnen igen.

En så värdefull resa, med såå många skratt och den här gången tog både jag och Herr B beslutet om att Stockholm nödvändigt måste besökas åtminstone en gång i året.

Sådeså.

 

-I

Om Alabamas nya lag.

Jag har aldrig varit rädd för att öppet berätta mina personliga åsikter.
Jag tror inte på att gömma mig själv, även om jag nog gjort det den senaste tiden privat.

Igår slog nyheten om Alabamas abortförbud till som en tsunami.
Hela internet var i uppror och jag personligen trodde inte det var sant.

Att vi, livmoderbärare, ännu 2019 måste slåss för rätten till vår egen kropp är så sjukt vridet.

I Alabama fallet, är grunden till denna lag baserat på bibeln.

 Den här lagstiftningen står som ett kraftfullt testamente över Alabama-bornas djupa övertygelse att varje liv är en helig gåva från Gud

Jag vill verkligen tro att min dotter kom till mig av en anledning. Att någon skapat henne bara för mig, MEN det betyder också att jag aldrig skulle tvinga min egen dotter att föda ett barn hon inte vill, kan eller är tillräckligt vuxen för att ta hand om.

Jag tänker inte gå in mera på den religösa aspekten, jag tror verkligen att det är upp till varje enskild individ att ta ett beslut så pass stort och livsomvälvande som en abort faktist är.

Det är inget lätt beslut för någon.

I Alabamas senat sitter det 29 personer. Av dem är 4 kvinnor. Alla dessa kvinnor röstade EMOT lagförslaget. Jag kan bara upprepa precis det som jag läste på en Instagram post idag: “Det var de enda fyra rösterna som borde ha räknats”

Jag får inte ihop det. HUR kan MÄN som INTE berörs av sagda lag få besluta om den? VARFÖR ska kvinnors kroppar vara någon form av allmän egendom?

Jag är och kommer alltid vara feminist.

Inte för att jag hatar män. Inte för att jag vill se kvinnor som det “högre könet”.

Utan för att jag verkligen tror på ett samhälle där var och en får bestämma över egen kropp. Ett samhälle där alla människor har lika värde om det så är på arbetsplatsen eller i rättegångar.

DU behöver inte tycka det är okej med abort.
DU får anse att det är fel.
DU får bli upprörd.
Men Du MÅSTE acceptera att varje kvinna har en egen rätt att ta det beslutet.
Du MÅSTE respektera en annan livmoderbärares beslut.

Jag vägrar låta min dotter, min älskade Áile, växa upp i ett samhälle där Kurt 65 år får bestämma över hennes kropp.

Jag vägrar vara tyst i denna diskussion. Jag gör det för min dotter och för alla andra som inte har någon röst.

Jag kämpar alltid för dig älskling. Till den dag jag drar mitt sista andetag! ❤

IMG_0884

 

Om en push-present till mig själv.

När jag var gravid lovade jag mig själv att så fort ungen va ute skulle det bli en tröja till mig.

En tröja blev det, men jag har helt glömt bort att visa den åt er!

Tide E.Á (efter Áile)  bjuder ju, som alla vet, på lite mindre egentid än man var/är van vid.

Till min stora lycka var det en vecka där hon sov mer än var vaken 😉 , och då passade jag på att sticka mig en tröja.

IMG_0961_Fotor.jpg
Det här med att sticka saker åt mig själv.
Jag älskar att använda mina stickade alster, hatar att sticka dem.

Det tar ju så oändligt mycket längre att sticka en tröja åt mig än åt Áile 😉

IMG_0956_Fotor

Tröjan är i alla fullaste fall stickat efter ett DROPS mönster vid namn Golden Heart.

Lagom lång, jag gillar inte riktig croppade modeller, med trekvarts ärm.
Jag gjorde dessutom min ett par cm längre än anvisningarna på mönstret, för att säkerställa mig om att min mage inte ska dö av frostskador 😉

IMG_0958_Fotor

Jag har, föga förvånande, stickat min tröja i DROPS Merino Extra Fine.
Färgerna 03 (mörkgrå) och 01 (natur)

Perfekt för kyliga vår/höstkvällar!

-I

 

Om tomatplantor.

👋🏻

Minns ni när jag och dootro fixade med påskgräs?

I samma veva beslöt jag mig för att försöka driva upp tomatplantor.

Jag vet inte om det är någon form av ålderskris, eller om intresset för trädgård och gröna ting kommer med åldern men det är SÅ roligt att syssla med.

Jag gjorde precis som förra året. Skar ett par skivor av en tomat vi hade i kylskåpet och satta ner dem i jorden.
Mitt tålamod är ju verkligen inte det bästa, men förra året gick det snabbt och även om plantorna tyvärr inte hann växa till sig så mycket att de fick tomater var jag mäkta imponerad över mina gröna fingrar.

Och skåda!

Även detta år har jag överraskat både mig själv och Herr B med mina kunskaper.


IMG_0808.JPG

Det höll på att bli lite trångt om saligheten i krukan så nu har vi planterat om dem och håller tummarna för att de orkar växa vidare…

IMG_0813.JPG

…och att katterna inte listar ut hur de ska ta sig in i mitt något DIY:ade “växthus” 😉

Man tager vad man haver så att säga, och just nu får min tårtkupa hoppa in som “kattskydd”. Nu gäller det bara att se till att kupan inte “sluter tätt” så att plantorna kvävs…

Jag satte även ner ett gäng paprika kärnor i en uppdrivnings-låda och även dessa verkar trivas, för på bara en vecka har även dessa små tittat upp 🌱 !

IMG_0810.JPG

Nu får vi hoppas att den sista snön faktist föll i helgen så att vi kan börja fixa med lite annat ätbart på utsidan 🥕

-I

Read More »

Om hållbara disktrasor.

Ibland smyger sig klimatångesten på. Ibland är rätt ofta nu för tiden.

Jag och min syster C har bestämt oss för att påbörja projekt Plastbantning i år och efter det beslutet har jag insett hur jäkla svårt det är att hitta t.ex matlådor och vattenflaskor som är gjorda av glas.

Att plastbanta behöver ju inte heller, och ska inte heller, bara betyda att man slänger alla matlådor och byter ut dem mot de som är tillverkade i ett mera hållbart material.

Det finns ju plast ÖVERALLT. Jamen det är ju nästintill sjukt!

En av det enklare sakerna man kan byta ut är disktrasan.
(tips på en diskborste som innehåller mindre plast mottages med tacksamhet! )

IMG_0859.JPG

Jag hade en hel del överblivet bomullsgarn över från när jag virkade knapphålsblommorna till bröllopet och nu som då stickar jag en disktrasa.

IMG_0861.JPG

Inte nog med att de är mycket finare än vanliga disktrasor, när det blir smutsiga är det bara att kasta in dem i tvättmaskinen på 60 grader!

Dessutom är de snabbstickade och helt perfekta för att öva mönster stickande på!

img_0864.jpg

Dessa gröna har fått sig ett mönster med hjälp av löven från Bladdrillejakken 🙂

Kanske det här är ditt nästa projekt?

-I

 

Om oidentifierbara telefonsvarare och en, sedan länge, förlorad värdighet.

Om du har hängt med i hörnan ett tag har du eventuellt insett att undertecknad inte bara är en själslig pensionär, utan även det största klant arslet norr om ekvatorn.

Jag kan inte för mitt liv förstå vad det är, men jag lyckas ALLTID ställa till det för mig.

Det positiva med det är ju att det genererat ett och annat blogginlägg genom tiderna. Tyvärr är de negativa aspekterna lite fler 😉

Som idag tillexempel.

Först lite bakgrundshistoria så att ni hänger med 😉

Áile har väldigt känslig mage, och efter att ha prövat de flesta ersättningar på marknaden hittade vi tillslut en ersättning som är gjord på getmjölk. denna äter hon med god aptit och är även en lite trevligare individ när hon slipper magknipet.

Ett av problemen med sagda ersättning är att den måste beställas från Tyskland. Tidigare gick den att få tag på i vanliga matvaruaffärer men den försvann från alla hyllor för ett tag sen. Den säljs i Sverige men ännu har jag inte hittat en hemsida som även sänder sina varor hit.

I alla fullaste fall drog jag  på mig detektivhatten och beslöt mig för att gå till botten med eländet.

Jag pratade med en av de nätsidorna som säljer andra produkter av samma märke och kundbetjäningen skulle försöka hitta ett svar på min fråga.
5h senare plingade det till i inkorgen och kundbetjänings killen informerade mig om att importen av sagda produkt var väldigt krånglig och att det hade att göra med myndigheternas krav.

HÄR. Precis HÄR. skulle en normal person ha tänkt “Jasså, ja det va ju inte så lyckat, men vi får väll fortsätta beställa från Tyskland då.”

Jag?

Bild 23-04-2019 kl. 16.40.jpg

Not so much.

Jag kräver alltid en förklaring på saker och ting.

“Jo det säger du” muttrade jag medans jag googlade kontaktinformation till EVIRA.

15 minuter senare, efter att ha pratat med en dam vars svenska var lika bra som min finska konstaterade vi att damen i växeln missförstått mitt ärende och  kopplat mig till EXPORT istället för IMPORT.

Hon gav mig kontaktuppgifterna till den rätta individen och jag meddelade, löjligt nöjd över mitt detektivarbete, åt Herr B att snart SNART vet vi.

Kan tilläggas att Tonis intresse var typ lika med 0 eftersom han inte störts av det faktum att maten måste fraktas hit från andra änden av Europa. 

Det är här mina klant-arsel-gener kommer fram i full galopp.

Jag följer exportdamens instruktioner och ringer ånyo till växeln och ber att få prata med den importdamen.

Var god, ögonblick säger hon i växeln, det piper till…

…och så blir det knäpptyst.

“Ojj vad märkligt. Nu tror jag nog de lurade mig” konstaterar jag skrattande åt Herr B.

Bild 23-04-2019 kl. 16.41

“De sände mig säkert till nått tomrum där de samlar alla människor de inte orkar med”

1 minut till går och jag pratar med Áile samtidigt som jag diskuterar veckans matuppköp med Toni.

Plötsligt säger en något robotliknande röst:

“Du har nått meddelandets maxlängd. Var god lämna ett nytt meddelande”

HEJ OCH HÅ VAD BRA DET GÅÅÅR!

Jag har alltså lämnat ett meddelande vars längd jag inte vet, till en människa jag inte känner, där jag både tror jag är stand-up komiker, PRATAR BEBIS SPRÅK samt diskuterar veckans meny.

!!!

Snälla någon.

Hjälp mig återfå min värdighet och kanske även en smula förstånd.

Tack.

 

Om en föusfest och en påskäggsjakt.

God måndag!

Jag hoppas er påskhelg bjöd på en hel massa godis och andra trevligheter.

Hos oss körde vi all in och bevistade både en 40-års fest med glitter&glamour/nitar&läder som tema samt jagade ägg hos päronen.

40-års festen ja.
Min faster, lill-faster Mia, förärade oss med en inbjudan till hennes 40-års festligheter.

Syster C och jag dansade och dansade och dansade…. jamen ni förstår.
När klockan slog 01:00 begav vi oss hem och KÄRA GÖSTA vad rolig jag hade, lever på den kvällen länge!

sdr

Det var ju som sagt tema fest och följaktligen var våra outfits lite annorlunda. Jag körde på lite 20-tals stil med paljetter och glitter, medans Herr B och Áile stod för läder&nitar delen 🙂

Klänningen är av märket RoRox. Kan verkligen rekommendera det märket om du är på jakt efter kläder med ett vist årtionde i åtanke. Kanske inte bästa kvaliteten, men för detta ändamål var den perfekt!
I håret hade jag en replika av ett av många diadem som fanns med i filmen The Great Gatsby (en av mina absoluta favoritfilmer 🙂), köpt från E-bay för några ynka €.

Igår var jag och Herr B lite slitna och rösten bar inte helt efter alla gånger vi vrålade med i låtarna 😅
Áile däremot var pigg som aldrig förr och valde att vakna första gången redan vid 05:15, då var föräldraskapet ungefär lika pigga som chihuahua nr 2…

…men efter lite övertalning somnade hon om och fick sedermera lite trevligare föräldrar  lagom till att hon vaknade nästa gång 😉


Igår kväll stundade den något nya traditionen “gömma-påskägg” hos Blomströmska klanen.

Förra året vek vi oss dubbelt av skratt under pågående ägg-jakt, och inte kunde vi ju vara sämre i år!

Syster C styrde upp hela tjottaballongen även fast majoriteten av klanen var lite mindre engagerade än vad hon fann önskvärt.

När alla hade gömt sina 4 ägg, släppte mor min lös oss

Likt kalvar på grönbete kastade samtliga familjemedlemmar ut sig genom dörren på jakt efter ägg.

För de som inte vet det, har jag en lillebror som är nyss fyllda 18 år. Det är alltså 7 år mellan oss.
7 år och 20 cm för att vara exakt. Han är jäkligt lång.

Han går under smeknamnet “lang-beina-krantshi” hos oss. Jag under smeknamnet “hobbiten”. 😉

Det är ju då inte till fördel när man ska söka ägg han gömt undan.

Ett ägg hade han  finurligt nog lyckats pressa fast på det andra “trappsteget” i en räddningsstege som befinner sig under hans sovrumsfönster på andra våningen.
Sagda steges första “trappsteg” är högre upp än jag är lång.
Jag kämpade i 5 minuter men fick se mig besegrad när far min svepte förbi och tog ägget i bara farten.

Lillebror skrattade så tårarna rann.

“Ida!! Koma! Sta ijee!” sa han när vi hittat alla hans ägg, varav det sista var placerat MITT PÅ kåpan till pappas bilsläp.
Han ställde sig bredvid fars bilsläp och skrattade hysteriskt.

“Du sir ju int e heldär”.
“Sådee lang sku du ha behöva vara för ti ens sii e” konstaterade han och höll handen 20 cm över mitt huvud.
“Du ska aldär ha fått taan e” sa han mellan skrattattackerna och höll handen 20 cm över mitt huvud.


Imorgon är det åter igen vardag.
Vi har verkligen skitit i allt vad rutiner heter denna helg, så få se hur morgondagen går för mig och Áile 😉