Funderingar · Livet

En Torsdag i livet


Det är mycket i skolan just nu, det känns inte riktigt som att dygnets 24 timmar räcker till.
Det är uppsatser, presentationer och sömnads arbeten om vartannat.
Missförstå mig inte, jag tycker det är så otroligt intressant, men med julen på antågande har min hjärna kopplat på “julstämning” och som bäst är det enda min hjärna har kapacitet att bearbeta julmusik och julgodis.
Jag har en fråga till er, lider ni av “duktighets syndromet”?
Det gör jag. Jag har mycket höga krav på mig själv, och har väl alltid egentligen haft, och när något inte går som jag tänkt eller jag gör ett misstag ägnar jag alldeles för mycket tid på att klanka ner på mis själv efteråt.
En del mera pålästa personer menar att detta syndrom är vanligare bland kvinnor än hos män. Stämmer det måntro? Och isåfall, varför?
Jag har aldrig varit en person som valt framgång före vänner, och åtminstone i mode branschen är det tyvärr en sån inställning man måste ha för att lyckas.
Efter att ha misslyckats i två tävlingar i skolan kan man lugnt påstå att mitt självförtroende fått sig en törn.
Senast idag kom jag på mig själv med att bittert tänka att det då aldrig delas ut någon beröm åt de människor som väljer att hjälpa andra istället för att enbart hjälpa sig själv.
När jag kom hem från skolan, efter en lite mindre trevlig mattelektion hade jag ett mail i min inkorg. Avsändaren var en av mina lärare.
“Tack för rapporten Ida, och tack för att du alltid är så hjälpsam”
Vet ni, det va just det jag behövde höra. Nu jäklar är jag redo för morgondagen.

—————————————————————————————-

I have alot of schoolwork at the moment, as a matter of fact so much that I feel like the day should have more than 24 hours. Don’t get me wrong, I find my studies to be very interesting but with Christmas approaching my brain has gone “Christmas mode” and the only thing my mind can process are Christmas music and Christmas chocolate.

I have a question for you, do you suffer from the “overachiever syndrome”?

I do, I have very high demands on myself. I’ve always had. And if something dosen’t go as planned i spend way to long beating myself up over my misstake.

Some people say this is more common amongst women. Is it really, and in that case why?

I’ve always chosen friends before success, and at least int the business industry that doesn’t really help your carrier. After “failing” in two competitions at school one could say my self confidence has taken one too many hits.

Latest today I thought to myself how unfair it is that you get no recognition if you help others before helping yourself.

When I got home, after a not so nice math class, I had an email in my inbox. It was from one of my teachers.

“Thank you for the rapport Ida, and thank you for always being so helpful.”

You know what, that was exactly what I needed to face tomorrow!

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s